Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett barndomsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tisdag och fredag klockan half tolf gjorde den
grannen sig påmind genom sitt klockspel. Någon gång
fick jag tillåtelse att gå till hörnet af Tyska
brinken, för att utanför sidenkramhandlaren Adolf
Bellmans, Karl Mikaels sons, bod stå och se upp, huru
de små klockorna rörde sig, ett ganska
efterlängtadt nöje. Mindre nöjsamt, men riktigt rysligt
storartadt var att höra stora klockan klämta vid
eldsvådor.
Namnsdagsfesten firades inom barnafantasien
med pomp och ståt, men i själfva verket förflöt den
ganska stillsamt. Husfadern hade icke tid att festa,
men då och då tittade han in från verkstaden och
hade alltid ett gladt ord och en munter blick med
sig. Nedslagen såg jag honom aldrig, fastän det
ofta kunde vara bekymmersamt nog. Han arbetade
från tidigt om morgonen till sent om aftonen sex
dagar i veckan, sjöng gärna under arbetet och
skämtade med gesällerna, men lärgossarna understodo
sig icke att ens låtsa om skämtet. Husmodern var
af ett stillsammare lynne, men glad och nöjd i de
små vilkoren.
Hvarmed skulle man för öfrigt roa
namnsdagshjälten? Syskon hade han icke och ännu hade han
ej börjat skolan, så att lekkamraterna voro få. I
huset fans visserligen en gård, men den var mera
lik en brunn, och ännu aldrig har väl en solstråle
trängt ned till dess botten. Någon lekplats hade
man icke. I bottenvåningens förstuga var en krog,
i synnerhet besökt af de gardister, som med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
