Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner alla skrikande färger. Stämningen blir fulltonig och enhetlig. Liksom
nattviolen i våra skogar om natten doftar starkast, så öppna sig många blyga svenska
sinnen och utsända sitt bästa och innersta, då de se landskapet i drömmens
på en gång främmande och välkända belysning och en brygga slås mellan
verklighet ocli dröm. Prins Eugen har i sin tafla »Sommarnatt», på Nationalmuseum,
och lika mycket på en del andra bilder, främst kanske på »Nattmoln» (Thiels
galleri), gifvit ett ovanligt starkt uttryck för hvad vi andra svenskar känna, om
också ej lika starkt som konstnären själf, af tillvarons salighet och
betydelsefullhet, då ett väldigt gråhvitt moln långsamt seglar fram öfver det i
sommarnattens bleka ljus liggande landskapet. Trakten vid Stockholm, ofta nejden kring det
gamla Tyresö slott i Södertörn, har Prins Eugen återgifvit, än lidelsefullt, än
drömmande, så att vi af honom riktats med nya skönhetsvärden. Imponerande är
hans väldiga duk »Aftonlandskap från Tyresö», i Norra latinläroverket, Stockholm.
Upplands småknalliga natur, som afbrytes af leriga slätter, har, åtminstone om
kusten mot hafvet och Mälaren undantages, kanske‘ej så mycket som lockar
målaren, ehuru den nya landskapsskolan visat, att de obetydligaste motiv kunna
afvinnas den största skönhet. Den svenske
konstnär, som mer än någon annan lärt
oss att se Sverige, är född på
Upplandsslätten. Bruno Liljefors har visat, att
det främst gäller att »rycka ut» den
skönhet, som linnes öfverallt. Det är dock
skogen och hafvet han främst älskar, och
han målar dem snart sagdt sedda från
djurens synpunkt. Han målar, har man
sagt, en andfamilj, som en and skulle måla,
om hon kunde. Andmamman kastar en
försiktig blick efter sina små dunbollar,
som snubbla fram mellan tufvorna eller
kryssa bland de vajande vasstråna,
snattrande bland vattenringarna i den trolska
sommarnatten. Dels Upplands och Södermanlands skogar, dels den småländska
kusten och båda dessa trakters djurvärld är hvad Liljefors helst målar och
tecknar. In i skogen bland »furornas dofva sorgemusik» längta många svenska
hjärtan, där höra de ekon af sina och vårt folks barndomsminnen, där är det
på en gång fritt och skyddadt, tyst och fullt af många ljud och läten. Sällan har
denna skogens tjusning skildrats starkare än i Liljefors’ »Jägare som lyss» (s. 29).
BONDKÄRINGAR. Teckning af
ALBERT ENGSTRÖM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
