Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
”Polisen ge vi fan!” utropade Gregorin som
satt i skjortärmarne och rörde om i bålen, under
det han berättade galna historier.
”Polisen tar inte emot den presenten”, för-
klarade en polisman som tvungit värden att släppa
in honom.
”Nå, så tar väl polisen mot’ ett glas som
bjudes af laglydige medborgare. Var så god!
Skål herr kommissarie.”
”Åh, herr premieraktören är alltid så skämt-
sam”, förklarade konstapeln, ”och det är bara
för att inte göra herr premieraktören emot som . . .
som ... Ja, skål herr premieraktör och samtlige
herrarne. Men nu måste herrarne vara goda
och ge sig af. Klockan är redan tre och jag får
inte se mellan fingrarne, när det lyser så starkt
genom fönsterluckorua.”
”Se så, se så, konstapel, ett glas till!”
Konstapeln prutade emot och — drack samt
drog sig därefter till baka. Det var den tidens
polisskick.
Emellertid hade dansen fortgått alt lifligare
uppe i skådespelarens tomma våning, och ingen
frågade efter värdens frånvaro.
”Han har gått på repetition”, förklarade en af
gästerne, och den förklaringen tog man för god,
skrattade och hoppade af hjärtans lust, till och
med sedan hofkapellisterne stoppat in sina in-
strument och försvunnit för att uppsöka värden.
De måste väl taga afsked af honom, den käre
vännen och ädle konstnären, och viste nog hvar
de skulle få rätt på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
