Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
”Det sällskapet passar dig inte, käre Viktor...
Har du grefvinnan snart färdig?”
”Må tu...sen olyckor drabba mig, i fall jag
gör om något sådant. Färdig? Nej, visst inte.
Hon blir väl aldrig färdig. Kan du tänka dig,
att nu vill hon förmå mig att sätta en rosen-
krans på hennes löslockar. Är det inte äckligt?”
Hedvig skrattade åt grefvinnans löjliga få-
fänga, men uppmanade likväl sin man att ej
motsätta sig hennes tokigheter.
”Aldrig låter jag tubba mig till någon sådan
dårskap”, bedyrade konstnären.
”Då kommer du aldrig fram i världen häl-
ler”, förklarade hustrun med sorgmodigt uttryck.
”Skall du snart ta i hop med general Kruten-
berg? Den bysten intresserar dig väl mera?”
”Hvarför det? Den intresserar mig inte als.”
”Besynnerligt! Tänk dig, en så rik uniform.
Denna skulle nog göra sig bättre i olja, men
äfven skulpturen har sina utvägar att låta den
officiela utstyrseln komma till heders. Inte sant,
min egen Viktor?”
”Usch, hvad du plågar mig!” utbrast Viktor
och såg förtviflad ut, ett alldeles motsatt uttryck
mot det som nyss förut lifvat hans ansigte, då
han talade om kamraterne och gårdagskvällen.
”Plågar! Hvad menar du?”
Unga frun såg helt bestört ut. Hon älskade
sin man outsägligt och ville göra alt för hans
lycka och framgång.
Viktor förebrådde sig att ha fält det obe-
tänksamma uttrycket hvilket dock så riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
