Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
inte är rädd för honom, skall jag säga herrn...
Men hör nu, såg herrn, om Claudin gick förbi
här?”
Petrén kände icke den medarbetaren, hvilket
mycket förvånade korrekturläsaren.
”Man skall få se, att den rackaren sitter där
inne och skrifver en hel lång artikel.”
”Ja, det är väl hans rättighet, kan jag tro.”
”Det är så tusan häller, då vi ska läsa kor-
rektur. Jag skall gå och varna honom. Han
må inte understå sig att skaffa oss något extra
arbete på morgonkvisten.”
Korrekturläsaren gläntade på en dörr.
”Nu skall man få höra hur han ryter”, sade
Petrén för sig själf, men han hörde blott ett i
den artigaste ton framläspadt:
”Bäste hr Claudin, det blir väl inte för
långt?”
”Stäng dörrn!” röt en omild stämma längre
bort.
”Se så, nu har jag varnat honom”, förkla-
rade korrekturläsaren. ”Det påminner mig om...”
Han tycktes leta i sitt minne.
”Om den där markisen,” sufflerade Petrén
som var nyfiken att få höra slutet på parishi-
storien.
”Markisen?...Ah, ja ha! Det var en char-
mant gargon. Men nu kom jag att tänka på
min salig farmor, högst ämabelt fruntimmer, som
skulle bli hoffröken hos drottning Josefina, då
drottningen var prinsessa, men som inte blef det,
fastän hon var en född Stubb... Känner herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
