Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
”Det var gement!” sade han som gick ut,
och det samma sade han som i största hast stängde
dörren. :
Påföljande dag var den obehagliga lukten
ännu obehagligare, och ett par dagar senare var
den outhärdlig. Husets invånare sågo förtviflade
ut. Giftiga ångor stego upp från underjorden,
växte i styrka, trängde in i hvarje vrå, fylde
hela huset, förpestade alla våningarna, drefvo
slutligen hyresgästerna på flykten. Hälsovårds-
nämden och polisen grepo in, men de giftiga ån-
gorna läto icke betvinga sig. Husegaren själf och
hans familj måste slutligen öfvergifva sin präk-
tiga bostad. Huset stod öde.
Det var vaktmästarens gamla brunn som man
lemnat i orubbadt bo och blott bygt öfver, när
det nya huset uppfördes, men hvars stillastående
vatten nu alstrade dessa giftiga ångor som gjorde
hela huset obeboeligt. Bankdirektörens palats
hade rests på en pesthärd.
”Inte kan det vara någon välsignelse med
den tomten”, sade f. d. löjtnanten, hvilken suckade
icke öfver brunnen i Parisgränd, men väl öfver
den Markobrunner han sannolikt aldrig mera
skulle få smaka.
Re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
