Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
hon djupt rodnade och icke kom sig för att bjuda
på kaffe.
Han bad om sin ”vördnadsfulla komplimang”
till hr bankdirektören och så försvann han.
När Huldas far på aftonen kom hem, utro-
pade hon genast:
”Pappa kan aldrig gissa hvem jag haft till
middag här!... Ja, det är inte värdt att försöka.
Det var gamle Sammelson.”
”Sammnelson! Renskrifvaren ?”
Bankdirektören såg mycket förvånad ut.
”Just han! Åh, det är en rätt intressant
gubbe, men något mystisk. Han har nog sett
bättre dagar. Han riktigt retar min nyfiken-
het.”
”Du är en toka, kära Hulda! Hur kan du
sätta dig till bords med en gammal renskrif-
vare?”
Fadern försökte att se sträng ut, men leen-
det ryckte i mungiporna.
”Det gick mycket bra, pappa lilla. Gubben
var riktigt älskvärd och kände till en hel mängd
gamla stockholmsförhållanden, i synnerhet inom
aristokratien, men nutiden har han visst inte
mycket reda på.”
”Gamle Sammnuelson har nog haft sina öden,
kan jag tro”, sade bankdirektören något tank-
spridd, under det han ögnade igenom papperen
på skrifbordet.
”Känner pappa hvarifrån han kommer och
huru han egentligen blifvit renskrifvare??”
”Jag?... nej, inte det ringaste.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
