Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
73
läggningar, och Östholm aktade sig nog för
att framkomma med några andra förmodanden.
Men efter någon tid talade ingen annan om ho-
nom än hans fordringsegare.
Öfverstelöjtnanten, den försvunnes far, beta-
lade hans skulder så långt den gamle militärens
tillgångar medgåfvo och lofvade att efter hand
betala återstoden. Om konkurs ville han ej höra
talas, och fordringsegarne voro så förståndiga,
att de hällre togo full betalning än en ringa eller
ingen utdelning.
Vaktmästar Östholm fick genast hvad han
fordrade, med undantag af ”dusören”, hvilken
han suckande nödgades afstå.
”Affärer framför allt”, sade han, då öfverste-
löjtnanten med en brådska som föreföll vaktmä-
staren alldeles ogrundad, kastade det olyckliga
papperet i kakelungsbrasan. Lyckligtvis gjorde
öfverstelöjtnanten inga frågor.
Östholm gick belåten hem den eftermidda-
gen, men då han kom nära sitt plank, tyckte
han för första gången, att trakten vore riktigt
obehagligt dyster, något som han aldrig förr
kommit att tänka på. De små kojorna gjorde
honom ängslig, och den stora tobaksladan i hör-
net såg ut som ett spöke som ville falla öfver
honom och krossa honom. Han önskade icke
mer köpa den ladan.
De obehagliga känslorna försvunno dock, då
han läste in öfverstelöjtnantens pengar i chiffo-
niern och stoppade nyckeln under hufvudkudden.
Stockholmstyper. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
