Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det fanns en tid, för icke så länge sedan, då
man här icke fick komma tillsammans för att
öfverlägga om allmänna angelägenheter, så snart
antalet af de sammanträdande öfversteg tjugu personer
eller så snart polisen ansåg antalet vara större.
Historien om Pierre Lefebvre är ett exempel derpå,
och det lärer icke vara det enda. Den tiden är nu
förbi. Den kejserliga regeringen har insett
nödvändigheten af att något litet släppa efter de strängt
hållna tyglarne. Numera hörer man dagligen talas
om talrikt besökta sammankomster, der
öfverläggningsämnet onekligen är allmänna angelägenheter,
om det ock allt fortfarande är förbjudet att
sysselsätta sig med den egentliga politiken. Det är dock
endast bland kroppsarbetarne, som dessa
sammankomster hållas, men ej blott bland arbetare, utan
äfven arbeterskor. Man öfverlägger isynnerhet om
arbetslönerna och annat sådant, som närmast rörer
arbetsklassen, men sväfvar också kanske ej så sällan
ut på de stora samhällsproblemernas område, der
den franske arbetaren, oaktadt sin stora intelligens,
hvilken onekligen är större än andra nationers,
genom sin okunnighet, som är en följd af den dåliga
folkundervisningen, blifver lätt narrad att trassla in
sig i opraktiska teorier.
Mången gång har jag önskat att bevista ett
sådant arbetaremöte, men en viss blyghet, som följt
mig från hembygden, har hittills afhållit mig. Jag
inser mycket väl att det är malplacerad blyghet och
skall väl en gång försöka att öfvervinna den. Hvad
man berättat om våldsamma uppträden på dessa
möten, lärer väl icke vara alldeles öfverensstämmande
med verkliga förhållandet. Den franske arbetaren
har aldrig gjort sig känd för att vädja till
knytnäfven. Han brukar begagna andra vapen. Nog kan
han bullra alltför mycket, tycker den som ej är van
att umgås med honom, men efter allt hvad jag kunnat
inhemta om förhållandena, inlåter han sig aldrig i
slagsmål på allmänna sammankomster. Skulle
sådant vid något af dessa möten verkligen hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
