Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bassancourt ett par dagar efter sitt uppträdande såsom
Eva i Den förbjudna frukten, »att man aldrig får
vara i fred för tidningarne. Står nu icke min lilla
fest skildrad på det noggrannaste i flera blad! Man
berömmer till och med min skönhet och tillåter sig
en detaljerad beskrifning af min kostym. Alltid
heter det, att jag är festens drottning. Sådant der
tröttar mig på längden och jag finner det
opassande, att på det viset tränga in på privatlifvets
fridlysta område.»
Hvad skall jag tro om grefvinnan? Månne hon
är fullt uppriktig? En gång, det var dagen före en
annan fest hos henne, kom hennes betjent till mig
med ett bref, som bar min adress, men till hvilket
man troligtvis förvexlat kuvert, ty sjelfva
skrifvelsen befanns vara ställd till en annan person, till
en herre. Jag kunde ej undgå att se innehållet
och der stod en inbjudning till grefvinnans soirée.
»Ni, som alltid är så älskvärd, får ej glömma
bort min lilla fest», läste jag i brefvet. »Det är
väl icke bara madame X., som skall hafva
privilegium på att blifva ständigt prisad i er
aktningsvärda tidning, hvilken jag finner afskyvärd, så
länge ni ej visar er hos mig.»
Grefvinnan tyckes således ej alltid tala så som
hon skrifver. Jag har för öfrigt redan lärt mig
finna, att man här anser en soirée fullkomligt
misslyckad, om den ej bivistas af en publicist, känd för
någon talang att göra pikanta skildringar ur den
eleganta verlden. Helst vill man hafva flere
publicister med. Det ser till och med nästan ut, som
vore det för dessa publicister man kläder sig i
eleganta toiletter eller som man kläder sig så litet
som möjligt. Det är något, som ovilkorligen
måste delgifvas allmänheten, tyckes man tro.
Nu lärer dock Frankrike få en lag, som
förbjuder sådana pressens ströftåg på det enskilda
lifvets område. Det blir en svår stöt för flera
pariserdamers egenkärlek, och jag har hört många
uttrycka sin förundran öfver en sådan lag, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
