Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 —
När iag söta vinet sväljer,
Det mig hierteligen qväljer,
At min korta strupas gång
Ei är med mig lika lång,
At iag såleds finge kiänna
Dryckens liufhet långsamt ränna
Ifrån munnen natt och da
Ända ned till fotabla.
Edla saft, du söta väska,
Som kan oss så liufligt läska,
Huru skall iag rosa dig,
Som så hiertlig frögdar mig?
Af alt godt är ei din like
Uppå verldens vida rike.
Af alt godt, som jorden bär,
Vin det aldra bästa är.
Vinet frögdar menskans hierta,
Vinet dämpar sorg och smärta,
Vinet gör en trumpen glad,
Vinet är ett Rosenbad,
Der man all sin sorg aftvättar:
Söta vinet bröstet lättar,
Vinet ränsar orent blod,
Vinet skaffar hiertat mod.
Den som nykter är, en krympa
Och af hvar sig låter stympa,
Får han vinet i sin kropp
Stiger mod i hiertat opp,
At han med den största hielte
Oförskräckt törs spänna belte,
Ock den nykter rädder var
Dundrar fuller som en kar.
Den som förr en ijsklimp hade,
Der naturen hiertat lade,
Sitter nykter som en flep,
Giör ei något kiärleks grep
Och ei fiken aldrig nappar
Efter kyssar, efter pappar,
Sitter stilla som ett våp
Ock orörlig som ett skåp:
Pläga’n väl och gie’n man dricka,
Strax tar hiertat hans på picka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
