Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Skyddande bestrykningar och affärgningar - Om målarefärgernas giftighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju pålitligare, men också dyrare blir färgen. De flesta
kalk-ocli limfärger böra också kokas ocb påstrykas varma, samt
förut hafva en kvit bottenfärg, om de skola blifva klara.
Som exempel på den närmare tillblandningen af några
sådane billiga vattenfärger till bestrykning af ytterväggar af
trä vilje vi anföra:
God hvit färg tillblandas af 39 ort (12 i lod) nysläckt
kalk och en kanna skummad mjölk, samt derefter 31 ort
(9 lod) linolja, tills alltsammans bildar en tunn välling.
Slutligen tillsättes | TE slammad krita. Färgen kan användas på
både sten och trä, och är inom hus varaktigare än limfärg.
En större eller mindre del af kritan kan tillsättas med andra
färger. För målning i fria luften smälter eller kokar man |TE
hvit hartz tillsammans med TE linolja, och i ett annat kärl
blandas mjölk med 4® nysläckt kalk, hvarefter den förra
blandningen småningom tillsättes under beständig omröring.
God röd färg fås af 24 kannor kokande vatten, i hvilket
man inlagt 1 1? vitriol sedan man invispat 15 TE rågmjöl
och 15 It prima sort Dylta eller Falu rödfärg. Sedan
alltsammans blifvit väl omrördt, och inkokadt till en välling,
ihälles under stark kokning en kanna linolja och 2 TE
sönder-stött hartz, som förut blifvit kokadt och blandadt med oljan.
En dylik sats täcker 600 qvadratfot. God röd färg på ett
annat sätt tillredes, då 1 It lim och 2 TE jernvitriol lägges i
hvar sitt ämbar med vatten, och efter 2 timmar sammankokas
med tillsats af 5 It rågmjöl. Härefter tillsättes 10 TE fln
rödfärg och 2 kannor uppvärmd tjära. Blandar man krita till
rödfärgen fås den hur ljus som helst.
Till brun anstrykning (äfven af sten) användes 2 delar
pulveriserad jernvitriol och 3 delar stött hartz, som kokas med
vatten tills de äro upplösta, hvarefter tillsättes en del rågmjöl
och fyra delar rödfärg, samt slutligen fyra delar linolja och
tre delar salt, eller hellre sillake. Omröres flitigt och
på-strykes varmt. Grön vitriol, upplöst i kokande vatten och
blandad med krita eller kalk, gifver en god gul färg, som
passar äfven på murväggar.
Grön färg af alunslam (olivgrönt) är mycket billig. Det
varaktigaste bindemedlet för denna, liksom för alla dylika
färger, är mjöl. Man kokar deraf en tunn välling, hvaruti
inröres så mycket af färgen, som behöfves. Alun och lim,
förut löste i vatten, tillblandas äfven med fördel. En god
grön färg erhålles af 60 TE alunslam, 10 A jern vitriol, 5 S
alun, 5 A råg- eller kornmjöl, 4 A lim och 2 kannor
linolja, som blandas då det är varmt, hvarefter färgen förtunnas
med sillake efter behof. Vill man hafva ljusare så tillsättes
gulockra eller slammad krita. Alunslammen täcker bäst med
först en tunn och sedan en tjock öfverstrykning. Till 400
qvadratfot åtgå 10 A alunslam.
Vacker och god grå färg fås af 12 kannor kokande
vatten inblandade med hälften råg- och hälften fint linfrömjöl,
tills man får en tjock välling, hvarefter inblandas under stark
kokning 3 kannor linolja och 2 4 A finstött hartz. Härefter
kokas 8 kannor vatten, med hälften råg- och linfrömjöl till
en tunn välling, hvaruti blandas slammad krita och så mycket
kimrök, att man får den färgton man önskar. Begge
satserna blandas, medan de ännu äro varma, tillsammans uti ett
kar. Blir färgen för tjock, så utspädes den med vatten eller
hellre med mjölk. Denna färgblandning har fördelen, att man
behöfver endast en mindre gryta att koka uti.
Med tillsats af gult, rödt, brunt eller blått i stället för
kimröken, får man efter samma proportioner hvilken färg
som helst.
En billig färg till anstrykning af trähus fås om 20 kannor
vatten blandas med 15 TE grankåda, och kokas starkt i 2 timmar
under ständig omröring, då kådan vanligen fördelar sig. All
bark och orenlighet, som flyter ofvanpå, afskummas. Sedan
kådan smält vispas i massan 5 TE siktadt rågmjöl, som under
kokningen noga fördelas, och tillsättes slutligen 30 TE malen
krita, hvarvid äfven iakttages kokning och noga omröring.
Genom tillsats af rödfärg, gulockra eller kimrök kan
färgbrytningen bestämmas. Det färgämne, som tillsättes bör först
finrifvas med något vatten och krita, då färgen blir jemnare.
Anstrykningen bör ske med färgen så varm som möjligt, annars
sammandrager sig kådan till fina gryn, som gör färgen grof och
mindre varaktig. Man bör derföre hafva glödgade stenar att
lägga i färgpytsen. För att få färgen riktigt jernn och
varaktig bör han anstrykas 2:ne gånger, men man kan då endast
behöfva nyttja 10 TE kåda i blandningen.
Som en hufvudregel vid alla anstrykningar gäller, att
det som färgas skall vara fullkomligt torrt, ty i annat fall
innestänger man fuktigheten, och påskyndar förruttnelsen i
stället för att fördröja den *). * I
*) Då en mängd ännu brukliga målarefärger innehålla gifter, och
vetenskapen numera till fullo utreclt, att de menniskor, som en längre tid
bebo rum, målade med giftiga färger, eller klädde med tapeter å bvilka
finnas äfven mindre delar målade med giftfårg, att dessa menniskor
ovilkorligen utsätta sig för de svåraste sjukdomar, och till och med
kunna äfventyra sitt lif; så begagna vi tillfället att varna allmänheten
för de smärtsamma vådor, som uppkomma genom ett oförsigtigt val af
målarefärg i boningsrum, och detta så mycket hellre, som de giftiga
färgerna ofta äro de klaraste och vackraste, och derför äfven de mest
förledande. I allmänhet kan man säga, att de flesta färger, som
innehålla metalloxider, t. ex. arsenik, koppar och bly äro giftiga, mindre
om de ingå i oljefärg än i vatten eller limfärg, då de lättast afslamma.
Arsenikfärgerna äro isynnerhet giftiga, om de målas på fuktiga ytor.
Har man redan giftiga färger på sina väggar, så är det ej nog att
öfverldäda dem med giftfria tapeter eller papper, utan giftfärgen måste
fullkomligen afskrapas. om den för framtiden skall göras oskadlig för
helsan. Att äfven klädningstyger och möbeltyger färgade med
giftfärger, utöfva samma helsoförstörande inflytande är lika visst, som att
författaren har erfarenhet deraf, att giftiga tyger likasåväl som giftiga
målarefärger fortfarande säljas i handelsbodarne.
Som en ledning vid valet af målarefärg, vilja vi här nedanför
lemna några, om än ofullständiga, uppgifter, hvilka äro godhetsfullt
meddelade af Herr Doctor Hamberg.
I hög grad giftiga färger äro:
Scheeles-grönt; Mineral-grönt; Braunschweiger-grönt; S
clnveinfurter-grönt; Kejsargrönt eller Parisergrönt; Metis-grönt och Spanskgröna;
Ryssgelb (auripigment); Realgar (arsenikrubin); Bergblått.
Mindre giftiga färger äro:
Blyhvitt; Kreneser eller Schifferkvitt; Zinkhvitt.
Zinkgrönt; Rinmansgrönt; Grön Cinober: Kromgrönt; Bremergrönt.
Kromgult; Neapelgult; Mengel; Casselgult; Parisergult; Massicot;
Gummigutta.
Mönja; Cinober; Kromrödt.
Koboltblått; oäkta "Ultramarin; Smalts; Chaux metallique.
Icke giftiga färger äro:
Pariserrödt; Todenkopf (Engelskt rödt); Konsionell; Karmin;
Pa-riserrödt; Florentinerlack; Kugellack och lackfärger i allmänhet.
Gurkmeja; Gulockra; Saffran.
Bolus (brun och röd); Umbra; Terre d’Italie; Terre de Sienne.
Kimrök; Bensvärta; Frankfurtersvart; Grafit.
Pariserblått; Berlinerblått; Indigo och Indigo-karmin; Lakmus;
Ultramarin (ej beredd af kobolt).
Hvit Bolus; Krita och Kalk; Gips; Tungspat etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
