Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader
- Eldstäder
- Ljus- och luftvexling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eldstäder.
——
Som en allmän regel vid anläggandet af eldstäder gäller,
att de skola hvila på fast grund och så mycket som möjligt
sammanställas i en klunga, hvilket besparar murning och
medför mindre afskärning af mellanväggar i trähusen, samt
lättar rökrörens ihopdragning på vindarne. Sådane
ihop-dragningar böra ske utan alla tvära afsatser och helst med
spetsiga hvälfningar. Alla spislar böra liafva ett temligen
stort s. k. rökfång, som lättar utrökningen, och hvarje, äfven
den minsta, kakelugnspipa sitt särskildta rökhål uppdraget
ända till skorsten, hvilken med hela sitt knippe rörledningar
skall uppbäras af mur ända ned, utan alla främmande stöd.
I stenhusens öfvervåningar kunna med fördel rökgångarne
uppdragas i byggnadsmurarne. All mur som kommer i
omedelbar beröring med eld skall vara minst en fot, helst H fot
tjock. Till förebyggande af eldfara får intet trävirke ligga
närmare eldstadspipa, än en fot. Framför hvarje eldstad bör
finnas stengolf eller jernplåt.
Som en allmän vedbesparingsregel gäller, att man skall
innesluta elden, och göra sig låg- och rökvärmen till godo så
mycket som möjligt. Alla fyrhål böra derföre vara små,
bak-ugnarne låga och kokkärlen ej ensidigt uppvärmas af lågan,
utan omslutas deraf i trånga rum, samt röken vända i rören
så många hvarf, att den hinner aflemna till eldstaden så
mycket som möjligt af sin värme, innan den utsläppes.
Allmogens stora öppna enröriga spislar, beräknade för
matlagning samt föv upplysning af stugan de långa vinteraftnarna, öda
otroligt med ved och behålla föga värme. De tre- och
femröriga spislarna (kakelugnsspislarne) med små eldrum lysa
visserligen något mindre, men värma mångdubbelt, och kunna äfven
rymma en gryta. Eldstäder af tegel och isynnerhet af kakel
eller de vanliga kakelugnarna gifva alltid den största,
jem-naste och helsosammaste värmen samt osa mindre. De många
slag af småbehändiga fästa och flyttbara jernkaminer och
spislar för eldning af rum och för matlagning, hvilka finnas att
tillgå vid gjuterierna, skulle, om de mera allmänt antoges,
medföra en otrolig skogsbesparing för hela riket, isynnerhet
som de mycket väl kunna inrättas för eldning med
bränn-torf[1], hvarpå finnes rik tillgång i alla provinser. Torfven
borde man isynnerhet begagna som bränsle vid bryggd och
tvätt, för hvilka behof åtminstone hvarje besuten bonde
alltid borde bestå sig en liten inmurad panna, istället för den
fristående tids- och bränsleödande kitteln.
*
Ljus och luftvexling.
——
Då ljus och ren luft i samma grad som mat och dryck
utgöra vilkoren för alla lefvande varelsers tillvaro, så
framgår härutaf huru nödvändigt det är, att så anordna
bostäderna för både menniskor och djur, att de tillåta det största
möjliga åtnjutande af dessa lifsvilkor. Allmogens byggnader,
sådane de i allmänhet ännu alltjemt uppföras i alla delar af
vårt land, visa tillräckligt huru föga man ännu uppskattar
vigten häraf, i det man oftast åtnöjer sig med en högst ringa
mått af både ljus och ren luft, likasom vore sparsamheten
med dessa lifsförnödenheter, för hvilkas åtnjutande man
hvar-ken behöfver så eller uppskära, lika maktpåliggande som
sparsamheten med det som växt på åkren. Det är ju dock
naturligt, att bostäder för varelser, skapade att vara i
verksamhet om dagen, högst illa motsvara sitt ändamål om man
ej sörjt för insläppandet af ljus, tillräckligt ej blott för
vägledning vid förefallande sysslor utan ock för att åt rummet
gifva ett fritt och gladt uttryck, hvilket så välgörande
inverkar på sinnet. Likaså är det lätt att. inse huru förderfligt
det måste vara för helsan att ej bereda tillfälle till nödig
luftvexling i boningsrum, såväl för menniskor som djur, dä
den luft, som en gång vid inandningen begagnats af lungorna
är att anse som förskämd eller förbrukad, d. v. s. ej mer eger
de beståndsdelar, som äro nödvändiga för lifsverksamheten.
I allmogens tätt befolkade, låga och trånga stugor, hvilka
sakna all egentlig luftvexling, måste således luften inom
kort blifva så förskämd, att innevånarnes helsa i hög grad
lider. Det är således tid att uppmärksamheten blir vänd
åt ofvannämnda förhållanden, samt att någonting åtgöres för
våra landtmannabyggnaders ändamålsenlighet i dessa afseenden.
Hvad nu först ljusöppningar beträffar, så har man dock
numera ofta nog tillfredsställelsen att se huru bonden
ändt-ligen efter århundraden kommit derhän, att han upphugger
fönstret för att få ljusare i sin stuga. Äfven fähus och stall börjar
han gifva ett par små ögon, så att, när dörren är stängd,
man åtminstone kan vägleda sig vid utfodring och rykt. Men
ännu ser man uti tusendetals boskapsstallar och nästan alla
svinhus hur de arma djuren hela vintren äro dömda till ett
beständigt mörker. Bonden, som aldrig tänkt på hur han
skadar sin egen och sina barns helsa genom brist på
luftvexling och ljus, har icke heller kunnat föreställa sig att det
minskade ljuset i ladugårdarne äfven minskar kreaturens
utveckling och styrka, och att det otillräcklga ljuset ensamt
kan försämra lifsluften. Vi vilja derför förorda full belysning
icke endast uti manhusen och der kreaturen bo, utan fönster
äfven i foderberedningsrummet och på vindarna, i
tröskverksvan dringarne, logarne, spanmåls- och mjölbodarne, så att
menniskor och djur under hvarje tak må finna den trefnad
som omöjligen kan ingifvas dem om de skola famla i
half-dageru.
Fönstrens storlek bestämmes af rummens höjd och
byggnadens inre och yttre anordning. Egentligen borde höjden
utgöra inemot dubbla bredden, men för våra små låga landt-
[1] Såväl uti Skaraborgs Läns Hushållningssällskaps handlingar för 1856
och 1864 som uti »Tidskrift för Byggnadskonst och Ingeniörvetenskap»
Oktoberhäftet år 1864, finnes införd en artikel »Om bränntorf» med
beskrifning äfven om bränntorfsugnen, af C. Storkenfeldt, hvilken
artikel förtjenar all uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0096.html
