Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 SMEDEN OCH HELVETET
smeden, »men du sitter ju bra där du sitter, så du kan
vila dig till dess», sa han åt Fan.
Fan började tigga och be att få komma ner ur trädet,
men det hjälpte inte stort, han måste sitta kvar. Till
slut lovade han att smeden skulle få vara fri de fyra år
som han sagt, bara han släppte loss Fan ur trädet.
»Ja, i så fall kan du få komma ner», sa smeden.
När de fyra åren gått kom Fan igen för att hämta
honom.
»Nu är du väl färdig», sa han, »nu måtte du väl ha
hunnit med det där spikhuvudet du talade om:»
»Ja, huvudet har jag fått färdigt», sa smeden, »men
du kom några minuter för tidigt, för spetsen har jag inte
hunnit med att vässa. Men genera dig inte, slå dig ner
i min fina länstol och vila dig ett slag. Du är nog trött
efter resan.»
»Tackar som bjuder», sa Fan och satte sig i stolen.
Men han hade knappast satt sig förrän smeden sa att han
behövde fyra år på sig för att vässa spiken. Först bad
Fan helt hövligt om att få komma loss ur stolen, men
när det inte hjälpte blev han arg och svor och väsnades.
Smeden ursäktade sig och skyllde på att järnet var så
alldeles ovanligt hårdarbetat, och så tröstade han Fan
med att han ju satt så utmärkt bekvämt i den präktiga
stolen och lovade att om fyra år skulle han få komma
loss, precis på minuten om fyra år. Det var ingenting
annat att göra för Fan än att lova smeden frihet under
fyra år till, och när han det sagt fick han komma loss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
