Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 ASKEPILTEN SOM AT I KAPP MED TROLLET
järnämbar, så stora och tunga, att han icke en gång
orkade lyfta dem ur fläcken.
Då sa gossen: »Det är inte värt att ta med: sig de
här fingerborgarna. Jag ska gå efter hela brunnen, jag.»
»Nej, kära, snälla», sa trollet, »jag kan inte vara av
med brunnen. Gör upp elden, du, så skall jag gå efter
vatten.»
Då trollet kom tillbaka med vattnet kokade de en
väldig gryta med gröt. .
»Hör på», sa gossen, »vill du som jag, så ska vi äta
i kapp.»
»Får gå», svarade trollet, som förstås trodde han skulle
vinna. Ja, de satte sig till bords. Men gossen tog oför-
märkt läderränseln och knöt framför sig, och så öste
han mer i ränseln än han åt själv. Då ränseln var full
tog han upp sin täljkniv och skar ett hål i ränseln. Trollet
såg på honom, men sade ingenting. Då de hade ätit en
god stund lade trollet bort skeden.
»Nej, nu orkar jag inte mera», sa det.
»Du skall äta», svarade gossen, »jag är knappast halv-
mätt ännu, jag. Gör du som jag gjorde: skär ett hål på
magen, så äter du så mycket du vill.»
»Men det gör väl gruvligt ont?» frågade trollet.
»Å, ingenting att tala om», svarade gossen.
Då gjorde trollet som gossen sade, och då kan man
väl förstå, att han satte livet till. Men gossen tog allt
det silver och guld som fanns i berget och gick hem.
Med det kunde han minsann betala av något på skulden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
