Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKE PER KRÄMARE 199
Ja, då mjölnaren hörde det lät han Per Krämare få
gossen. | RE FN
De två reste nu vida omkring med kramvaror och
handlade, tills de kommo till en gästgivargård, som låg
vid kanten av en stor skog. Därifrån skickade Per gossen
hem med ett brev till hustrun sin — för rakt över skogen
var det inte långt — och bad honom, att han skulle säga
henne, att hon skulle göra det som stod i brevet så
snart som möjligt. Men i brevet stod det, att hon genast
skulle tända upp ett stort bål och kasta mjölnargossen
på det, och att om hon inte gjorde det, skulle hon själv
brännas levande. Gossen gav sig i väg med brevet, och
när det led mot kvällen kom han till en gård långt borta
i skogen, och där gick han in. Folk fann han inte, men
i ett rum stod en uppbäddad säng, och den lade han
sig tvärsöver. Brevet hade han stuckit under hattbandet,
och hatten la han över ansiktet. Då rövarna kommo
hem — för på gården hade tolv rövare sitt tillhåll —
och de fingo se gossen ligga på sängen, undrade de vad
han var för en, och en av dem tog brevet, bröt och
läste det.
»Hm, hm», sa han, »det är Per Krämare som är ute.
Men nu ska vi spela honom ett spratt, för det skulle vara
synd, om den gamle skälmen skulle få göra kol på en
så vacker ung gosse.»
Så skrevo rövarna ett annat brev till hustrun och
fäste det under hattbandet medan gossen sov, och i det
brevet skrevo de, att hon ögonblickligen skulle hålla
bröllop för dottern och mjölnarpojken och ge dem hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
