Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 ISBJÖRNEN KUNG VALEMON
dig till ro och vänta till dess han kommer hem, så ska
jag be honom att han smider klor åt dig att sätta på
händer och fötter, och sedan får du försöka att klättra
över bergeb», sa hon.
Så fort smeden kom hem började han smida klorna
och dagen därpå voro de färdiga. Prinsessan gav sig
inte tid att vänta längre utan tackade och började klättra
uppför berget med hjälp av klorna. ’Hon «kravlade och
kröp hela dagen och hela natten och när hon så kände
sig så tröti att hon trodde hon måste falla utför berget,
så var hon uppe på toppen. Där uppe lågo åkrar och
ängar så stora och präktiga, att hon aldrig sett deras
make och strax därintill låg ett slott, fullt av arbetsfolk,
som knogade och trälade som myror i stacken.
»Vad står på här?» frågade prinsessan.
Jo, här bodde den trollpackan som förhäxat Kung
Valemon och om tre dagar skulle hon fira bröllop med
honom. Prinsessan frågade om hon inte kunde få tala
med trollpackan. Nej, det förstås, det var rent omöjligt.
Då satte hon sig utanför hennes fönster och började
klippa med guldsaxen så att siden- och sammetsbitar
föllo genom luften som ett tätt snöfall. När trollpackan
fick se det ville hon köpa saxen, för hur skräddarna
knoga så hinna de inte med jobbet, det är för många
som skola ha kläder, sa hon.
För pengar kunde hon inte sälja den, svarade prin-
sessan, men om hon fick sova med trollpackans käraste
i natt, så skulle hon få saxen. Ja, det kunde hon gott
få, menade kärringen, men sa ifrån att hon ville själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
