Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem i hålen i skutans botten så att sjön stod högt upp i
pumprören.
Karlarna tyckte förstås att det var en konstig
befallning, men de gjorde som skepparen sa. De höggo två
hål i skutans botten och satte fast pumparna så noga
att inte minsta droppe vatten kom upp i lastrummet, men
Nordsjön stod sju fot högt i pumprören.
Det var med näpp och nöd de hunnit sopa rent efter
sig i lastrummet förrän Gammel-Erik kom farandes som
en virvelvind och högg skepparen i kragen.
»Stopp, far, det är väl inte så brått», sa skepparn och
började med hjälp av en stor spik plocka bort klorna,
som fan slagit i hans ena arm. »Har vi inte gjort
kontrakt på att du ständigt och jämt skulle hålla skutan
tät och torr?» frågade han vidare. »Du är mig just en
snygg en, du, titta i pumparna får du se. Vattnet står
sju fot högt i rören. Pumpa nu, din satan, och sluta inte
förrän skutan är läns. Sedan kan du ta mig och behålla
mig så länge du vill», sa skepparn.
Och Gammel-Erik var inte klokare än att han gick i
fällan. Han pumpade och svettades och strävade. Svetten
rann i bäckar över hans rygg, ja, man kunde nära nog
ha drivit en kvarn med forsen som rann på ryggen. Han
pumpade upp Nordsjön och lät den rinna ut i Nordsjön
igen. Till sist blev han trött på jobbet och när han inte
orkade mera så reste han hem till sin mormor för att
vila sig. Skepparen fick vara i fred och är han inte död
nu, så reser han väl alltjämt dit han har lust och vinden
vänder sig efter som han vänder på hatten sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
