Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅDANA KUNNA KÄRRINGARNA VARA 27
»Är det du», sa mannen. »Kom ner då och stå inte
där som en fåna, utan tala om hur det gick dig i stan.»
Hon klättrade ner från taket, men hon hade inte ett
Öre att redovisa, ty den mark hon fått åv slaktarn hade
hon kastat bort i fyllan och villan. När mannen det
hörde sa han:
»Du är tydligen en gång till så tokig som du alltid
har varit», och han blev så ond att han ville lämna
både hus och hem och gå sin väg ifrån alltsammans.
Han sa att han aldrig skulle komma hem mera om han
inte träffade på tre kärringar till som voro lika. galna
som hans egen hustru.
Han gav sig 1 väg, men när han kommit ett stycke
framåt fick han se en kärring som sprang ut och in med
ett tomt såll i en nybyggd stuga. För varje gång hon
sprang in i stugan kastade hon förklädet över sållet,
som om hon hade någonting i det, och sedan tömde hon
ut det tomma sållet på golvet.
»Varför gör du så, mor?» frågade han.
»Å, jag vill bara bära in lite sol», svarade kärringen.
»Men jag begriper inte hur det förhåller sig, för när jag
är ute så har jag solen i sållet, men så snart jag kommer
in är hon borta. I min gamla stuga hade jag så mycket
sol jag bara kunde önska mig, och det fastän jag aldrig
bar in någon. Om någon kunde skaffa mig lite sol, så
skulle han få trehundra daler av mig.»
»Har du en yxa», frågade mannen, »så ska jag nog
skaffa dig sol.»
Han fick en yxa och med den högg han upp fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
