Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGEL DAM 11
och de tolv prinsessorna. Då äntligen erkände de att han
talat sant och hjälpte honom med att kasta huvudena
och trollets kropp i sjön. Alla voro de glada och belåtna
men ingen var så glad som prinsessorna, ty nu sluppo
de äntligen att sitta och löska trollet hela dagen i ända.
De togo med sig så mycket silver och guld ur slottet
som skeppet kunde lasta och så stego de ombord alla-
sammans, både prinsar och prinsessor.
Men när de hunnit ett stycke ut på havet, berättade
prinsessorna att de i glädjen och ivern hade glömt sina
guldkronor kvar i slottet. De lågo i ett skåp och de ville
fasligt gärna ha dem med sig. Eftersom ingen av de
andra bröderna ville fara och hämta dem, så erbjöd sig
den yngste att göra det.
»Jag har vågat så mycket för er skull förut», sade han,
»så nog kan jag fara och hämta guldkronorna också, ifall
ni ta ner seglen och vänta på mig till dess att jag
kommer tillbaka.»
Ja, vänta skulle de förstås. Men så snart prinsen hunnit
ur synhåll sa Riddar Röd, som gärna ville vara den
förnämslo ombord och som själv ville ha den yngsta
prinsessan till brud, att det inte tjänade någonting till
att ligga här och vänta på prinsen, som naturligtvis
aldrig skulle kunna klara sig, så att han kom tillbaka
med kronorna. Han sa vidare att prinsarnas far givit
honom makt och myndighet att befalla ombord och han
tvingade dem att säga att det var han, Riddar Röd,
som befriat prinsessorna från trollet. Om någon vågade
säga något annat så skulle han mista livet. Prinsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
