Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade i min recension framhållit, »att denna
till dandy förklädda död är en absolut misslyckad
figur, utan spår av vare sig poetiskt eller metafysiskt
berättigande», och det är detta, som herr Albert
Henning nu stämplar som »prat in absurdum». I
stället få vi veta, att »Döden, Guds ängel, är evig#
hetsdraget i förfrs kynne, och den dröjande stämning
av ungdomligt vemod och världsfömekelse, som likt
en skugga foljt förf. på hans fard genom Livets stad».
Låt oss ett ögonblick undersöka, hur denna själfulla
tolkning passar i stycket med herr Österlings egen
framställning av »Döden».
I kyrkan uppträder »Döden» på följande ori*
ginella sätt:
Men Döden är hågad lör upptåg
och slår sig vid biktstolen ned
att lämna ett prästerligt öra
om sina små synder besked.
Med torraste hån i sitt hjärta
han skildrar i sävliga ord
sin tidlösa levnad, förmörkad
av äldre och nyare mord.
Han tadlar med fromlande saktmod
den huggande liens fördärv
och klagar med fog över faran,
som’följer hans ämbetes värv.
Apacher och vitriolörer
bli skuldlösa barn mot den skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
