Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg som naturforskare.
(1895.)
Strindberg vill bli naturforskare på allvar, vill
öfverge diktningen och helt och odeladt ägna sig åt
vetenskapen — så har le Temps nyligen kunnat
upplysa en häpnande samtid.
Och dock — för dem, som under de senare åren
stått i personlig beröring med Strindberg, kommer detta
hans beslut knappast som en öfverraskning. Allt ifrån
begynnelsen ha Strindbergs tankeflöden brusat fram i
tvenne skilda strömfåror: på den ena sidan hans
diktning, som bröt fram lik en skummande vårbäck i
Mäster Olof, som svällde ut till de mäktigt brusande
vårflödena i Giftas, som blef till en klarblå, speglande
alpsjö i Utopier, som med titanisk våldsamhet störtade
sig utför branterna i Fadern och till sist nådde den
stora freden och de stora djupen i Hafsbandet.
Sedan den dagen är det som hade Strindbergs
diktarflöden sinat ut. Men strömmen i den andra
fåran, som hela tiden runnit sin väg, stundom
underjordisk och obemärkt, har numera svällt ut och mottagit
de sista flödena från systerfåran. Och när våren kom,
bröt äfven denna ström fram — en grumlig, plaskande
regnbäck, som döptes och fick namnet Antibarbarus.
IG. — Iddforss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
