Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stamma i Platos symposion, han skildrar Perikles,
Alki-biades, Sokrates och Euripides.
Härifrån för oss Strindberg till Attila, och genast (!)
han anländer till barbarerna, stiger hans berättarkonst
nämnvärt
I recensionen av »Nya Svenska Oden» hedras
Strindberg med följande utsökta komplimang:
I denna berättelse kommer Strindberg ibland genom
grepp och motiv läsaren att tänka på Heidenstam, som
med så mycket större allvar och monumentalitet, så mycken
djupare kärlek och gedigenhet framställt besläktade sidor
ur gammelsvenskt liv. 1 ett enda avseenden överträffar han
Folke Filbyters store epiker — i den omedelbara och
vul-kaniska skildringen av hätskhet och ond vilja.
Detta senare är ju ej så underligt, då
Lever-tin redan på tal om Götiska rummen fastslagit,
att »ondskan och hatet ha övervuxit allt i
Strind-bergs hjärta». Efter en sådan attest på moral
insanity verkar det ju ganska saktmodigt när
Levertin förkunnar att Strindbergs »andliga
karak-tär icke håller måttet», och man blir knappast
förvånad, när man — i samma recension — stöter
på följande vitsord:
Strindbergs tilltro till okvädinsordets betydelse är
särskilt obegränsad och naiv. 1 den punkten har han varit
sig lik i alla väder — realisten och mystikern är samma
gamin i gathörnet, för vilken öknamnet har trollformelns
kraft och tjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
