Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det här icke är fråga om sådana
meningsskiljaktigheter som falla inom den individuella smakens
variationsområde, utan det föreligger en
tendentiös omvärdering av det slag, som betänkligt
närmar sig rubriken vrängda framställningar till
allmänhetens förvillande. Och att det bland de
motiv, som varit avgörande för kritikern
Levertins hållning gent emot Strindberg, även ingått
en betydande portion av personlig ovilja, därom
kan ingen, som utan förutfattad mening granskar
de föreliggande aktstyckena, vara i tvivelsmål.
Redan det sätt, varpå för Levertin alla vägar bära
till Rom, när det gäller att få säga Strindberg
obehagligheter, är mycket betecknande för hans
viljeriktning härvidlag. I recensionen av »Studier
och meditationer» förklaras Hans Larsson ha gjort
sig skyldig till »en sällsam naivitet», därför att
han tagit på allvar »August Strindbergs havsiga
bokhandelsverk Svenska folket». Hellen
Lindgren får uppbära klander för att han velat
förklara Strindbergs utveckling psykologiskt utan
att vederbörligen framhäva »den tankens ytlighet
som snurrar kompassen runt utan att allvarligt
stanna i något väderstreck». I essayen över
Huysmans, som är skriven senast 1898, heter
det att Strindberg uppställt förfulningen som
sanningskriterium och »med ett enfant terribles
frispråkighet» utropat detta i en av sina dikter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
