Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och märk sedan de olika leden i denna
bevis«-föring: »Mäster Olofs» författare är poet, »Röda
Rummets» skapare är »ännu artist ut i
finger-toppame», men »härefter böxjar den process, som
av skalden gör en resonnör» och som »når sin
slutpunkt i den sällsamma boken ’I Havsbandet’,
denna, trots sina löjligheter, gripande skildring
av katastrofen, genom vilken resonnören
Strind-berg dödar poeten Strindberg». Men som sagt,
»det är rätt, det är nobelt» att skalden upphör
att poetisera — när han blivit poetiskt impotent
En smula genant för den storsinte liktalaren
måste det dock ha varit då Strindberg, ungefar
samtidigt med att ovanstående nekrolog trycktes
i bokform, framträder med det gripande dramat
»Till Damaskus», och våren 1899, alltså redan
innan ett år förgått, riktar vår litteratur med två
sk utsökta mästerverk som »Advent» och »Brott
och brott». Det är nu ganska intressant att ge
akt på Levertins taktik under denna för honom
ganska prekära situation. Dramat »Till Damaskus»
förbigår han med tystnad, men med desto större
intensitet kastar han sig över »Advent». Detta
skådespel förklaras av Levertin »höra till det
mest motbjudande som Strindberg någonsin
skri-vit» (då kan man förstål); det är »en ren
upp-byggelseskrift», dess syfte är »enbart
moralise-rande», dess »barnidyller enbart oäkta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
