Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
sig vara ett upprepande af det välkända angreppet mot hvarje
form af öfverordning. — Anarkisternas speciella teorier och
önskningar angående äktenskapet äro naturligtvis präglade af
deras fordran på absolut frihet. Men för att göra dem
rättvisa är det nödvändigt påpeka, att de äro långt ifrån att
predika lättfärdighet och lösaktighet. På samma gång som
man hos Grave, Malato eller någon af de andra finner
yrkandet på den mest fullständiga frihet, finner man, att de
vänta, att ur denna frihet skola framgå stadigvarande, på
ren och stark kärlek byggda förbindelser mellan man och
kvinna. Äfven den hederligaste matrona eller oskyldigaste
ungmö bör kunna skänka sitt gillande åt en sådan
uppfattning. I allmänhet är man allt för benägen att misskänna
anarkisternas moral. Deras mål äro ingalunda uttryck för
ett rått sinne, hvilket till äfventyrs skulle förakta
mänsklighetens ideal, utan äro tvärtom framsprungna ur en stark
kärlek till människorna, förenad med en formellt mycket
högt drifven moralitet jämte en ideal tro på den enskildes
styrka, hvilken gör hvarje tvång onödigt, ja, skadligt. Läs
blott följande rader af Grave: “Är människornas böjelse
tvärtom, såsom vi tro, riktad på monogamien, på den varaktiga
föreningen af de två varelser, som sedan de mötts och lärt
att känna och akta hvarandra, sluta med att icke utgöra mer
än en, så intim och fullständig blir deras förening, så
identiska bli deras viljor, deras önskningar, deras tankar, så skola
dessa två vara långt ifrån att behöfva lagar, som tvinga dem
att lefva tillsammans. Skall icke deras egen vilja vara den
säkraste garanti för deras förenings oupplöslighet?“ Detta
är ju allt annat än cynism, allt annat än lofprisande af den
s. k. “fria kärleken“! Det är det moraliskt ideala
äktenskapet, som är målet och friheten är blott medlet, det
enligt anarkisterna osvikliga medlet. Angående detta vill jag
blott tillägga, att staten näppeligen utöfvar något tvång öfver
kontrahenterna annat än i det fall, då enligt anarkisterna ett
äktenskap redan föreligger. Om en revolution är af nöden
för att realisera det ideala äktenskapet, så bör nog den
revolutionen ske icke mot staten och i samhället utan i “hjärtan och
hjärnor“ och det i allra egentligaste mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
