Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
hinder. Om nu inom det mänskliga samhällslifvet staten är
eller betraktas såsom en barrier, ett motstånd mot den
nödvändiga utvecklingen, om det inom statens former inneslutna
lifvet därför stelnar till en död massa, måste vid en viss
tidpunkt den jämna, aldrig afstannade evolutionen medföra, att
denna barrier kastas bort, att denna form spränges.
Evolutionen framträder då såsom revolution. Den motsättning,
som finnes mellan reformation och revolution, visar sig däri,
att det blott partiella och ensidiga, som velat göra sig till
nödvändig grundform för lifvet alldeles spränges sönder och
en helt annan form framträder i harmoni med utvecklingens
tendenser för att under en kommande epok bilda det fasta
och väsentliga inom ett begränsadt område. Revolutioner
kunna ske fullt fredligt påvisar Reclus och med honom
instämma alla de andra anarkisterna. Det är därför en falsk
och orättvis beskyllning mot anarkismen, att den blott skulle
vara en våldets lära, en uppmaning till blodsutgjutelse.
Revolutionen är icke målet utan ett nödvändigt medel för att
komma till ett idealt samlif i frihet och solidaritet. Det är
af kärlek till människorna icke af hat till dem, som
anarkisterna äro revolutionärer. “Sannerligen“, skrifver Grave i
sitt ofvan nämda arbete, “vi skulle icke önska något häldre
än att utvecklingen af vårt samhälle ginge för sig på ett sakta
men oafbrutet sätt, vi skulle önska, att den kunde ske utan
stötar, men detta beror icke på oss“. Liknande uttalanden
finner man hos Malato, Kropotkine, och Reclus slår fast, att
det icke duger inbilla sig, att man kan lösa den minsta fråga
genom “kulornas slump“. “Det är i hufvuden och hjärtan,
som ombildningen skall ske innan den spänner muskler eller
tar sig uttryck i historiska fenomen.“
Men hvilka äro anarkisternas motiv, när de vilja
revolution, revolt mot statsmakten, mot all styrelse, all auktoritet?
Vi kunna finna en anvisning i, att anarkismen kallas “de
förtrampades, de förorättades filosofi“. Under det att hvarje
människa sträfvar efter lycka och tillfredsställelse och hvarje
människa icke blott vill frihet och utveckling af alla sina
förmögenheter utan äfven moraliskt måste fordra frihet,
finnes det millioner, som i nöd och elände släpa fram sitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
