Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
gränsen av det teoretiska förnuftet, således vid gränsen för
all filosofi, all kunskap. Varje steg vidare betyder ett steg
utom kunskapen in i ett annat gebit. Men detta steg är ju
taget i och med gränsens fastställande. Och gebitet i fråga
är det praktiska livet.
I Kants filosofi råder emellertid en dualism mellan det
teoretiska och det praktiska förnuftet. Och
noumenbegrep-pet betyder formuleringen av uppgiften att övervinna denna
dualism genom att åtminstone visa tänkbarheten av det
praktiska förnuftets föremål. Det är icke tvivel om att de motiv,
som driva Kant till de subtila begreppsutredningar, som
göras för att lösa noumenproblemet ursprungligen och till sitt
innersta väsen äro icke av teoretisk utan av praktisk art.
Det är det praktiska livet, det praktiska d. v. s. det
religiöst-moraliska förnuftet, som här ställer en uppgift för det
teoretiska förnuftet.1)
För att rätt kunna uppfatta Kants resonemang i
föreliggande fråga måste man erinra sig följande. Filosofen Kant
har intagit olika filosofiska ståndpunkter, varunder han på
växlande sätt sökt besvara frågan om möjligheten av ett
vetande om det transscendenta. Under alla växlingar på vägen
fram till den kritiska ståndpunkten har det alltid för
människan Kant varit en självklar sanning, en obetingad visshet,
att det finnes en värld av rena väsen i sig. Denna värld
förutsättes utan vidare och hela hans tankeutveckling kan
förstås blott om den ses i relation till denna förutsättning.2)
Det ovissa och växlande är blott frågan om människans
ställning till denna intelligibla och transscendenta värld,
speciellt i teoretiskt avseende, aldrig frågan om denna världs
existens.
Under olika perioder av sin utveckling uppfattar Kant den
mänskliga kunskapsförmågans ställning till den intelligibla
världen olika. Än tilltror han kunskapsförmågan kraft att
inträda i denna värld och i någon mån uppfatta densamma,
än anser han, att människans kunskap är alldeles utestängd
b A. Riehl: Der philosophische Kritizismus I 2, s. 573.
2) E. Lask: Fichtes Idealismus und die Geschichte, s. 124 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
