Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Axel Lagerwalls karaktäristik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVI
arbetas i våra dagar mycket och våra dagars arbete är betingadt af
föregående tiders, in specie af den Kantiska och efterkantiska periodens.
Allt logiskt arbete är väl ock synnerligen svårt och därför icke gjordt
i en handvändning. Man kan visst med ringa möda affärda äfven
logiker, men man har i litteraturen varnande exempel, som visa,
att den “förenkling44, som vill förbigå subtiliteterna inom logik och
kunskapsteori i själfva verket aldrig fatta problemet. Ilur svårt arbetet
på utvecklingen och bestämmandet af problemet är, det visar våra dagars
litteratur tillfyllest. Ömsesidiga missförstånd och egna inkonsekvenser
ha sin rot i bristande skärpa i problemets uppställande. Detta gäller
framför allt vid särskiljandet mellan den logiska och den psykologiska
synpunkten. Det fordras, kort sagdt, ett intensivt arbete att befria
logiken från alla naturalistiska fördomar, som uppträda med anspråk på
själfklarhet.44 (31. 7. 1906.)
Norström satte stort värde på Lagerwalls vetenskapliga
läggning och riktning, på hans “starka och fasta grepp om
problemen, som röjer den verklige tänkaren “ och på hans klara
framställning. Genom sin uppmuntran styrkte han Lagerwalls
arbetslust och arbetskraft och skänkte honom visshet om att han
icke “sysslat med vetenskapligt rent obetydliga ting“, som L.
blygsamt uttrycker sig i ett brev av den 2 mars 1909. Den
planerade etiska undersökningen har då tagit fastare form. Han
skriver:
“Mina tankar ha sedan länge sysslat med själva gränsområdet så
att säga mellan den teoretiska och den praktiska filosofien,
grundläggningen av en verkligt filosofisk etik. Det synes mig tydligt, att det
etiska arbetet i våra dagar är i hög grad osäkert och principlöst. Den
kritiska ståndpunkt, som Kant anvisat, har i det hela övergivits och
de etiska problemen behandlas antingen psykologiskt eller metafysiskt,
ja, ofta på bägge sätten utan särhållande av synpunkterna. Simmel
menar ju ock med rätta, att obestämdheten hos de skenbart enkla
etiska grundbegreppen tillåta deras förening till fullkomligt motsatta
principer. Det saknas en logiskt-kunskapsteoretisk analys av de etiska
grundbegreppen. Detta förklarar omöjligheten att kunna komma till
enighet med avseende på sådana grundläggande problem som
“friheten", “personligheten1*, den “etiska lagen“ eller väl rättare “normen"
(då begreppet lag synes mig böra såvitt möjligt förbehållas åt den
naturvetenskapliga begreppsbildningen). Här är det en mångfald problem,
som möter, men ingen reda kan vinnas utan en kritiskt-logisk
formulering av dem. “Es ist schon ein grosser und nötiger Beweis der
Klugheit oder Einsicht, zu wissen, was man vernunftiger Weise fragen
solle“, säger Kant. Frågar man icke rätt, ger man lätt upphov till
orimliga svar och man har “den belachenswerten Anblick, dass einer
den Bock melkt, der Andere den Sieb unterhält“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
