Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
vara känd, såsom den hvilken städse stridit för rättvisan,
och ifrat för sanningen. 42) Till följd hvaraf ock mången,
intaga deraf i sina protokoller hvad den ville). Men deromot då jag,
för att förebygga detta, framkom med något skriftligt andragande —
såg jag genast att Domhafvanden, i hast fick — en annan min, och
bela domstolen — en annan hållning. Det var liksom man hade
pre-vencrat sig på något, hvaraf man fann sig, i sitt fria handlingssätt —
liksom litet generad; eller, med ett ord, man — kunde väl icke
neka att emottaga mina skrifter, men nian hade likväl holst önskat
att de varit åt fanders. Ty man tyckte icke om dem, helst de ofta
tillika innehöllo anmärkningar emot domstolens förfarande, och
rättelser af dess protokoller; på grund hvaraf jag betraktades såsom en
stor advokat och en ukrångelmakare", och det för det jag troget höll
mig till sanningen.
4 2) Ibland flere i detta fall utaf mig drifne rättegångsmål torde
isynnerhet det i flere fall märkvärdiga s. k. Zcieplslca mordet — och
dermed förenade många besynnerliga omständigheter, hvarigenom (blott
inom några veckor) flere af de vigtigaste vittnen, genom hastiga och
våldsamma dödsfall (till och med — inför sjelfva Domarebordet) för
evigt bragtes till tystnad — vara öfverallt (åtminstone ryktesvis) kändt
här i finland. Ty sällan, om någonsin, har i en mordransakning
blifvit — iutredningsvüg, (å min sida), åstadkommet såmycket
som här; men också, å andra sidan —• sällan om någonsin — i
uu-d c r s ö k n i n g s v ä g, så litet. Denna brottmålsranskning läckte,
oafbrutet, i bela 3 års tid, och från det ena Urtima-tinget till det
andra; hvilket äfven torde hafva varit det rätta, ocli kanske det enda,
sättet att få densamma såmycket invecklad, ocli bortblandad, som
möjligt. Också utbad sig vice Häradshöfdingen Heurlin — en af dem,
hvilka, såsom Domare, ledt undersökningen af målet, (i bref af d. 23
Aug. 1849) — ett enskildt sammanträde med mig, middagstiden
nästföljande måndag, på Skafvaböle gästgifvaregård, å halfva vägen
emellan staden och Sibbo (der ban bodde). Och hvartill jag bilöll. Mon
hvarvid ban hade icke annat att anhålla, än — att jag icke ville göra
honom olycklig i Hofrätten! (hvilket jag lofvade) och hvarom ban
dessutom, redan förut skriftligen (i bref af d. 1 April samma år) anhållit;
hvarvid ban öppet förklarade att mina skriftliga andraganden
förekommo honom, såsom vore de skrifna med eld och svafvel. Jag hnde
dock, enligt hans önskan, efteråt förmildrat många af de skriftliga
anmärkningar jag gjort emot domstolen. Fredr. Zeipel var
klock-gjutare-åldermau i Stockholm, på hvars verkstad Helsingfors stads
nya Kyrkoklockor blifvit gjutna. Och som ban var, på mödernet,
syskonebarn med min Hustru, så var detta orsaken hvarföre jag
blandade mig i saken, och ifrade att upptäcka ett mord, begånget (som
det tycktes) midt uti staden, och midt ibland några af stadens
Heire-män. Hitkommen i medlet af December 1846 från Reval (dit ban varit
kallad att gjuta en ny kyrkoklocka) lör alt åtcnända till Stockholm,
och boende (liksom svarfvaremäsfaren f. d. svenska undersåten
Laurent) på gästgifvaregården (likväl i skilda byggnader förstås) med
hvilken ban sällskapade (liksom med kopparslagareniästaren f. d.
svenska undersålen Osberg) jemte med åtskilliga andra Svenskar, och det så
vänkärt, förtroligt, intimt och efterhängsamt, att man belt och hållet
lemnade mig i okunnighet både om hans härvaro, och hitkomst, till
dess ban om sjelfva julaftonen nämnde år—blef mördad, eller rätteligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
