- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
312

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

23 Nov. 1838 blef, otillspord, inbjuden till ledamnt af
Sällskapet pro Fauna ej- Flora Fennica, kunde jag likaledes icke

infall. Redan i början af sällskapets tillgöranden, var det åtskilliga
af dess handlingar, och beteenden, som visserligen misshagade mig,
eller hvilka åtminstone icke öfverensstämde med mina åsigter; dock,
enär jag icke biträdt dem, fästade jag mig, i det hela, icke heller
så mycket dervid. Ibland såbeskaflade åtgärder må jag t. ex. nämna:
att Sällskapet från höger och venster väl inkallade en hop
utsändningar, hvilka troligtvis lika litet intresserade sig tör vårt språk, som
för vårt land; men deremot förbisåg man icke blott, (å andra sidan)
utan förnekade, och nedsatte, egna landsmäns i detta afseende rättmätiga
förtjenster, i det man — i stället att vitsorda, och rättfärdiga —
misskände oeh ogillade, ja förevitade och tadlade, deras för finsk litteratur
fillförene bevisade verksamhet. Detta gäller icke blott om mig, utan
äfven om Renvall, v. Becker, Topelius, Juden, m. fi. hvilka dels
öfverlemnades åt glömskan, dels strängt kriticerades, väl ej af Sällskapet
con amore, eller en corps, —ty det märkvärdigaste af allt är att Lifter.
Sällskapet, efter mer än en 30 årig verksamhet, ännu icke ens äger en
egen litterär organ, eller Tidning, sotn uttalar dess åsigter i språket,
och kritiskt bedömer den finska litteraturens utkomna alster; (såvida
tidskriften „Suomi" ingalunda kan, såsom sådan, godkännas ) — utan
utslungades dessa bannstrålar, enskildt, af dess koryféer och adepter;
hvaraf följden äfven blef, att flere af våra äldre skribenter icke ingingo
i Sällskapet, och att några som redan gjort det, sedermera från
sällskapets matriklar utströko sina namn (hvilket t. ex. var fallet äfven
med Professor v. Becker). Deremot utbasunades i Tidningarne tidt och
ofta (ocl) det både i tid, och otid) Lönnrots många, och dråpeliga,
litterära förtjenster; hvilka den tiden bestodo i hans „Kantele". Men
hvarvid icke ett behjertande ord nämndes hvarken om Topelii
enahanda, och nästan samtidigt utgifna, eller om v. Schrölcrs, Gananders,
Por/hans, v. Beckers, m. fi. a:s likaledes äldre utkomna samlingar af
Finska folksånger; hvilka alla ingingo uti, och just utgjorde stommen,
och kärnan, af Lönnrots samlingar. Jag vill derföre härigenom
ingalunda på något sätt föl-ringa Lönnrots verkligen stora fosterländska
förtjenster — jag vill blott visa det skråmessiga i Litteratursällskapets
och fiimvännernas förfuraude, och deras ensidiga riktning. Vidare
misshagade det mig att sällskapets öfverläggningar, diskussioner
oeli^protokoller (för att här ej fala om dess utgifna skrifter) fördes på
svenska språket, då likväl Sällskapets Tukhulrnin Suomalaiskunia
protokoller, redan 1830, i Sverige fördes på finska, ilen livad som likväl
mest slog mig för pannan, var — att jag var icke så väl ankommen
till Helsingfors, förr än jag på öppen gata björnade3 af en s. k.
vaktmästare, som af mig utfordrade årsafgifen jemte i nskr if nings-

Senningarne vid Litteratur-Sällskapet, (till hvilket sällskap jag
essutom aldrig ens anmält mig) och det innan jag ännu antagit
kallelsen. innan jag besökt något af dess möten, och — innan jag
inregistrerat mitt namn i dess kladdar. Detta förargade, mig naturligtvis.
Jag frågi>de mannen derföre: — hvem som utsändt honom, med detta
uppdrag? „Doktor Rabbe" (svarade ban). uNå helsa då Doktor
Rabbe (sade jag) och säg honom — att jag icke vill tillhöra ett
sällskap, som visat sig äga en så liten takt. och som i detta afseende
uppfört sig så inhonnett, emot den det ursprungligen kanske torde halva att
tacka för hela sin tillvarelse." Ty kan jag, genom min flitiga bref-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free