Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
derpå förklara att denna säd — förvandlad till brännvin —
vore helsosam för de tvåbenta, så — utom det att det sed-
blef jsg liungrig. pä. jag cn gång i Upsala kom att händelsevis
omtala detta lor en vår derboenclc landsman, Professorn Doktor Rom an
-son (barnfödd i Puumala, med namnet »Romanus") sade han att jag
härvid handlat ganska oförsigtigt; ty, tillade han, man kan väl
såsom febersjuk, eller stadd i stor lilsfara— länge umbära loda, men
under normalt tillstånd, isynnerhet när man lätigerar sig, är det ganska
farligt. Han förklarade att menniskans måge och tarmar innehålla en
syrlig saft, eller vätska, som befordrar matsmältningen; men som, i
brist på andra näringsämnen, slutligen kastar sig på hennes inelfvor,
och som är i stånd att fräta hål på sjelfva tarmhinnorna. Hvarvid
ban omtalte en Engelsman, som likaså fått det infallet att fasta i 3
dygn, men som sedan tog sig en dugtig sup då han skulle börja äta,
hvaraf ban knall och fall tillsatte lifvet. Emellertid hade jag nu
redan litet praktiserat i den vägen, och var således icke bang, eller illa
vid, om jag äfven några dager skulle nödgas blifva utan mat;
hvarföre jag ock, med afseende å min tillernade vandring genom
Dalarne, i detta fall ieke heller afskräcktes på grund af några toma
hotelser.
Men jag har nu först kommit Lill halfva berättelsen, och måste
derföre 1’ortsätta densamma; dock skall jag göra det så kort som
möi-ligt.
Den 4 Januari 1861 flyttade till mig öfverstelöjtnanten Carl
Gustaf Blufjelrl, nyligen återkommen från Tyskland, der han — efter
kampanjerna i Kaukasien, och under Ungerska kriget — sökt återvinna
sin försvagade helsa. Han hade i detta afseende sednast vändt sig
till vattenläkaren Doktor Kadncr i Dresden, för hvilken han hade ett
obegränsadt förtroende, och följde troget hans recepter och regimer,
som bestodo deruti att Blåljeld skulle lasta tvenne dygn de svite, och
det tredje skulle han (såvida han nyligen genomgått en s. k.
„druf-kur") dricka betydliga portioner uppvärmdt vin; hvarutom det. hörde
till dieten att han hvarje afton, då ban gick till sängs, skulle låta
inlinda sin kropp uti ett i iskallt vatten nyss förut först indoppadt och
sedan utkramadt lakan, ombonadt med cn ylleflit; och hvaruti ban
sedermera skulle sofva bela natten. Sjelf var lian öfvertygad att ban
genom denna dictibring skulle blifva fullkomligen till sin helsa
åter-stäld; liksom lian, utan att egentligen äga någon bestämd plåga (eller
fixerad sjukdom) var en förklarad fiende lill allt hvad läkare hette;
hvilka ban beskyllde att tillförene, genom för mycken honom
lorskrif-ven medicin, belt och hållet hafva förderfvat honom, eller varit
orsaken till hans förlorade hesla. Ett begrepp, hvilket troligen Kadncr
bibringat honom; i.ch hvad en finne engång fått i sitt hufvud, det
tar ingen annan derifrån. Sträng i sina grundsatser, och sträng i sina
principer, var lian ytterst sträng att följa den gifna regimen. D v. s.
han förtärde på två dy<*n icke cn gruta, och äfven på det tredje, då
ban skulle taga sin skada igen, åt ban högst, obetydligt, ocli mera till
namnet än gagnet. Ty under bela den tiden ban bodde hos mig gjorde
ban icke ett enda ordentligt mål, ja ban förtärde icke ens en enda
riktin- portion; appetilen minskades dessutom med hvarje dag, och hans
måltTd bestod slutligen endast i 5 à 6 theskedblad mannagrynsgröl,
hvarvid ban pekade på sitt bröst’, och försäkrade det ban omöjligen
förmådde förtära mera. Så t. ex. när vi andra drucko the, var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
