- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
194

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla glädje eller stora sorg, där sopar han sakta,
och ljudlöst igen varje spår av liv, styrka, hälsa
och kraft, utplånar från jorden varje minne av
människor, som varit, och efter fullbordat värv
går han vidare, städse till nya arbeten av förödelse
och glömska.

Så gick det också på det låga skäret. Det
kom andra tider och andra människor. De vilda
sällarna med sina kvinnor dogo bort eller flyttade
inåt landet, sökande nya förvärvskällor, där mord
och rov icke längre spelade huvudrollen. Men
de, som flyttade inåt landet, tvinade bort av
längtan. Ty havet drog dem.

Den siste, som fanns kvar av de gamle
sälfångarna i östersjön, levde ensam i en
fiskarekoja inne i skärgården. Han drog sin not och
sålde sin fisk, och ännu hör man sägnen om den
gamle sjörövaren, som i stor sälskinnsmössa mitt
i sommaren, med ett långt skägg, vilket täckte
ett väderbitet ansikte, och skarpa ögon, som
försiktigt och liksom frågande granskade den
person, med vilken han talade, varje
lördagsmorgon lade till vid badortens brygga för att
sälja fisk.

En söndag hade han kommit ensam ut till
skäret, där fyren då var nästan färdig. Vit och
hög reste den sig över det blåa vattnet, som
glittrade med vita vågor i den klara
högsommarsolen.

Han hade icke gått i land, utan suttit nere
i båten, suttit stilla och stirrat på fyrtornet,
utan att säga ett ord åt arbetarna, vilka drevo
omkring nere vid stranden på
söndagsförmiddagen.

Han mindes kanske de mörka nätterna, de
förfärliga skeppsbrotten, de förtvivlade nödropen
av de drunknande, bössskotten, som smällde,
ankarkättingar, som sprungo, räddningslinor, vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free