Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknat, när jag for ifrån Paris, men när jag kom
ner på morgonen och skulle köpa biljett, så räckte
inte pengarna längre än jämnt till Hamburg. Nå,
tänkte jag, då lilla Ekström är det inte värt, att
du reser hem till Sverige, utan det är så gott, att
du stannar här och hittar på något geschäft, som
du kan slå dig fram med. Det är ingen skam att
arbeta, bara man tjänar sitt bröd på hederligt sätt,
och här känner dig ingen för resten.
»Jag tog mig en funderare, som räckte en
hel dag, och så gick jag ut i sta’n och hyrde mig
ett rum. Se’n skaffa’ jag mig arrack och
socker och allt som behövdes för att brygga punsch.
En gammal kittel fick jag låna, och jag höll till i
en bryggstuga ner på gården. Sedan annonserade
jag om »Echt schwedischer Punsch» för fyra mark
buteljen. Jag hade inte mer än 10, men de
ströko åt samma dag och då kunde jag göra en
större brygd.
»Ja, så gick det undan för undan. Men när
jag hade kommit så långt, så det var mig möjligt,
så skaffade jag mig en liten diversehandel, och
på vintern gick det nog någorlunda. Jag hade
skapligt med folk, och om någon kom och ville
köpa ett större parti socker eller gryn, så kunde
det nog hända, att jag inte hade något inne för
tillfället, utan fick springa bakvägen över i en
annan butik och köpa varan för att sedan sälja
den utan att förtjäna ett enda öre, bara för att
hålla opp bodens kredit. Men det var detsamma,
bara det gick. Men så kom sommaren och folk
började dra sig ur sta’n och jag såg, hur svårt
det var för de gamla butikerna. Själv kunde jag
stå hela dagen i boden och knappt få sälja ett
skålpund kaffe. Och då förstod jag, att jag fick
lov att hitta på något särskilt, om det inte skulle
stå still för mig igen. Och så hyrde jag mig två
pojkar, som jag lät göra röda mössor åt, där mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
