- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
87

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kantad över det hårt uppfästade håret. Hennes
ögon voro litet röda, och hyn var blek, men
det gjorde ingenting. Så är det mest med alla
brudar, sade madam Olson, och hon borde väl
veta det, som var gammal och förståndig. Vacker
är bruden åtminstone, det är säkert, fast i
höfterna och smal om livet med en barm så frisk
och fyllig och små, ovanligt små fötter stuckna
i fina stadsskor av blankläder och med resårer.
Brudgummen såg på henne också och sade en
kvickhet åt en av de närstående, medan hans
klipska ögon lyste, och munnen log ett brett
löje.

Och i rörelse satte sig följet upp över
kyrkbacken och in i kyrkan, medan klockorna klungo,
och orgeln därinne sände sina klagande toner ut
i valven. När bruden tog brudgummens hand
framme vid altaret, skalv hon till, som om hon
fått slag. Och när hon svarade ja, gjorde hon
det med en blick, som kom prästen att slå ned
sina ögon, liksom om han skämts för att viga
dem. Men hon stod upprätt och rak, och var
och en i hela kyrkan kunde höra, hur hon
svarade ja. Det var intet tvivel om, att hon inte
är vigd, och sedan kom välsignelsen, medan
brudparet böjde sina huvuden, gummorna gräto,
och gubbarna harskade sig. Och när psalmen var
slut, gingo alla hem igen, och där var ett stort
gille, som varade ända till kvällen. Och när
kvällen kom, dansade de kronan av bruden, och
kronan fick Stina i Västergården, hon som var
så sprittande glad, och som hela sitt liv flugit
fram som ett yrväder, både när hon gick till
prästen, och när hon lekte käresta med gossarna.
Och när kronan var avdansad, tog Johan sin brud
och lyfte henne själv upp i vagnen. Han hade
druckit både brännvin och vin, och han var glad
och sjöng. Och så foro de av gården medan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free