- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
80

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom faller det ok, som är världens. Och han
är fri. Ty det ok han här tagit, det här han
tagit av egen fri vilja, och det oket är Herrens
Jesu eget ok. Och om detta ok är det, som
Herren sägen Mitt ok är lustigt, och min börda
är lätt.»

Ned i hennes sinne sänkte sig orden som
sädeskorn i nyplöjd och grobar åker. Var det
icke ett ok, hon hade tagit på sig? Men kunde
det vara Jesu ok, som prästen talade om? Var
detta icke det bittraste, det tyngsta, hon
upplevat?

Med spänt allvar lyssnade hon vidare.

Och prästen talade om himmelen. »Ty
varför var det, som Jesu ok var lustigt och hans
börda lätt? Först därför att det var Jesu ok,
därför att det var hans milda hand, som lade
det på våra skuldror. Men först och sist var
det lustigt och lätt, därför att den plåga, vi här
have, är intet mot den fröjd, som en gång väntar
oss ovanefter. I barnslig gensträvighet mot
faderns vilja knota vi kanske över detta ok och
klaga i fåvitskhet över lidandet, som dock blott
är en ringa ting, när det öppnar oss vägen till
det sälla land, där alla sorger tystna, och all
klagan förstummas för den eviga fröjdens
harpotoner. Och salige äro de, som icke förtröttas,
salige de, som med undergivet sinne bära —
icke världens ok — utan det ok, som Herren
pålägger. Salige äro de, som Herren finner
väntande, när han kommer. Saliga i evighet. Amen.»

En suck som av lättnad spred sig över hela
församlingen, ett buller av alla dessa människor,
som på en gång av bekvämlighet ändrade plats,
ljud av näsor, som putsades, av halvhöga
viskningar. Här och där ett ansikte, som förstulet
böjde sig över näsduken eller handen och nyfiket
såg ut över mängden av böjda huvuden. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free