Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes röst lät på en gång drömmande och
skämtsam.
»Vad är det?»
»Jo, där ser jag min fästman.»
»Hut ser han ut då?»
Han gjorde lös sin hand och blev alldeles
blek.
Hon skrattade.
»Å, som en av de andra albuskarna.»
Då tog han henne i ärmen, så hårt, att hon
blev rädd.
»Vad menar du?»
Hon såg förskrämd på honom, men drog
sig icke undan.
»Jag menar ingenting alls. Vad skulle jag
mena?»
»Men om jag nu säger dig, att jag håller
av dig?»
»Å, Knut.»
Hon var så vacker, när hon sade detta, att
han velat kyssa henne utan att fråga om lov,
och det var en ton i hennes röst, som han tyckte
gav eko i honom själv.
Hela hans kropp darrade, och han frågade
om en stund:
»Nå, vad svarar du?»
Hon såg bort, men det låg en mjuk färg
över hela hennes ansikte, som Knut aldrig hade
sett förr.
»Inte än. Inte nu, Knut. Inte nu.»
Han blev häftigare.
»Säg inte, att du inte har vetat det. Du
kan inte annat än ha märkt det.»
»Ja. Ja. Men jag kan inte svara. Det kom
så tvärt. Om ett par dar. Låt mig tänka på det.
Jag vet inte, om jag tycker om dig, såsom jag
ville.»
De hade vänt om och gingo åt byn till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
