- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
18

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gamla skakade betänksamt sitt huvud och
menade, att härav kunde intet gott komma. Men
Karlsson sade, att vad som skett, kunde icke
göras ogjort, och när dagarna gingo, och den
andre ingenting sade och ingenting heller
inträffade, bleknade minnet av den obetydliga
händelsen bort, och han fann ingenting märkvärdigt
uti, att Berglund en dag bad honom stiga in
till sig och dela hans middag.

Men efter den middagen blev fyrvaktaren
död, och det kom en underlig tystnad över
byggningarna omkring fyren. Alla dess invånare
smögo förbi varandra, som om de fruktat för
sina egna liv, och det fanns icke en, som icke
visste, att ett brott blivit begånget. Det fanns
icke en, som ej kunnat nämna den brottslige vid
namn, och det fanns ingen, som ej brann av
detta begär att utlämna honom till straff, vilket
griper alla när en oskyldig blivit offer för en
missgärning.

I båtskjulet vid stranden stod fyrvaktaren
lik, och kring bräderna, på vilka den döde vilade,
hade enbuskarna fått släppa till sina kryddoftande
grenar. Varje dag gick den gamla modern dit
ned och såg till sin son. Den gamla bibeln
hade hon med sig, och varje gång satt hon där
länge. Hon fick också gå många gånger. Ty
liket måste bliva ovan jord, till dess att läkare
hann anskaffas för besiktningen.

Den ende, som ej visade något tecken till
oro eller förvåning över det skedda, var Berglund.
Krökt i ryggen och undfallande som alltid gick
han sin väg fram, talade lika litet eller lika
mycket som vanligt och övertog utan att knota
den del av vakthållningen vid fyren, som eljest
skulle fallit på den avlidnes lott.

Men den dag, då doktorn väntades, var han
borta. I gryningen rodde han bort från ön, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free