Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solkanten, då solen rullar ikring. De äro ett slags upphöjningar eller
utsprång af ett glödande och i synnerhet af vätgas bestående gashölje, kromosferen, som omgifver solens hela klot och då och då slår upp i ofantliga, merendels röda flammor på flera, ja 20 a 30, tusen mils höjd. Utanför protuberanserna se vi på planschen en hvitaktig, något i grönt stötande strålkrans, den s. k. koronan. Hon synes vara ett öfvermåttan tunt dunsthölje af hufvudsakligen vätgas, som ytterst omsluter solen. Hvad åter den egentliga solkroppen angår, menar man, att i hans inre råder en temperatur så oerhörd, att inga kemiska föreningar der kunna behålla sitt sammanhang och allt är upplöst i ett oerhördt gasformigt kaos. Blott på ytan har temperaturen sjunkit så mycket, att gasmassan antagit ett sammanhangstillstånd, snarlikt en brinnande ljuslågas. Det är detta mera afsvalnade lager, fotosferen, som visar sig i solens glänsande skifva, från hvilken jorden får värme och ljus. Då och då inträffa i samma lager insjunkningar, fördjupningar eller dylika förändringar, på hvilka man anser de s. k. solfläckarne bero. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>