- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
19

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framställning medelst himmelsglob af himlahvalfvets vigtigaste företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordglob. Verldsaxelns lutning mot horisonten afläses på
gradskifvan f (se bild 5, sid. 11).

Ytterligare öfningar med himmelsgloben. Huru stor är vinkeln
mellan himmelseqvatorns plan och horisontplanet på de nyss anförde
orterna? — Huru förändras således himmelseqvatorns ställning till
horisontplanet, när man färdas från eqvatorn till polerna? — Om en
stjerna befinner sig å eqvatorn, huru högt kan hon då stiga öfver
horisonten i Stockholm eller på de andra nämde orterna? — Om en
stjerna befinner sig på 1, 2, 3 etc. graders vinkelafstånd från
närmaste punkt å eqvatorn, säges hon hafva 1, 2, 3 etc. graders
deklination, nordlig eller sydlig, allt efter som hon befinner sig norr eller
söder om eqvatorn. Sirius har en sydlig deklination af 16 1/2 grader,
Aldebaran en nordlig af 16 1/2 grader, Castor, en nordlig af 32 3/4°,
allt ungefärligen. Huru högt kunna då Sirius, Aldebaran, Castor stiga
öfver Stockholms horisont? — Hvilken är den minsta deklination en
stjerna måste hafva for att vara cirkumpolär å Stockholms horisont?
— Dylika frågor äfven i afseende på andra breddgrader.

§ 8. Himlahvalfvets skenbara rörelse förklarad genom
en rullningsrörelse hos jorden.


Det förefaller osannolikt, att stjernorna i
verkligheten skulle röra sig så, som himmelens dagliga rörelse
visar sig för oss. Ty då himlahvalfvet är så ofantligt
aflägset (sid. 10 & 13), med hvilken, i mån af deras närhet
till eqvatorn, oerhörd hastighet måste då icke stjernorna
dagligen beskrifva sina cirklar omkring jorden? Huru
förklara, på hvad sätt stjernorna under denna hastiga
rörelse kunna bevara sina skenbara inbördes afstånd? Och
slutligen, huru finna någon antaglig orsak, hvarför denna
oerhördt stora verld utom oss skulle vända sig kring den
försvinnande lilla jorden såsom sin medelpunkt? Vi må
derföre tillse, huruvida icke himmelens dagliga rörelse
kan förklaras såsom en skenbar företeelse.

För detta ändamål skola vi använda vår vanliga
himmelsglob, men utbyta dess jordglob B med sin axel mot
ett slags biapparat D (se bild 5), som vi i stället insätta.
Denna biapparat utgöres af en på en axel fäst liten kula,
hvilken föreställer en jordglob i förminskad skala och
omkring hvilken vi hafva satt en plan skifva, som är rörlig
kring en af diametrarne i den lilla jordglobens
eqvatorcirkel och sålunda kan ställas i olika lutningar mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larokursas/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free