Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Ingen ! Man bara pockade, att den skulle göra
allt — för intet. .Jakko vände sitt allvarliga,
fårade ansikte mot det strålande klotet — lyfte
av luvan och sade: Förlåt oss, du med, stora klot,
som aldrig vill människorna annat än gott ; förlåt
lapparna med, förlåt lapparna framför allt — ty
det behöva vi små. Amen.
Den bönen gjorde Jakko gott; han såg sig
omkring med en lång, ljus tacksamhetsblick och
gick märkvärdigt både styrkt och lyckliggjord
in i s in kyrka.
På morgonen saknades Jakko genast av
Mûèle, som strax satte sig i a ckjan, vilken tycktes
slå till reds utanför kåtan. Och i stället för att.
slå och sparka omkull, som han brukade, var
renen i dag idel foglighet. Ja, satte i v äg med
säker visshet i loppet mot höjden.
Och som ju Mûèle också kände vägen och
fick både krafter och snabbhet av ångesten, lyckades hon kravla sig uppfor den lodräta stigen
och in i k yrkan med gudabilden. Och framför
honom fann hon Jakko — med bröstet uppristat
och den två tum långa dödskniven med fast hand
indriven rakt i hjärtat.
Mûèle grät inte, skrek inte, hon bara kröp
ihop vid den dödes fötter och började sakta sjunga
de lov- och begravningssånger som brukade sjunga
för stora män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
