Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Kanske siel; ;jag mest,, som älskade mest. Min
kyrka var i sko gen, i fjäll en, på insjön. Ibland
hade jag vandrat hundratals mil för att kunna
samla min spridda hjord. Mitt tak var himlen,
min bädd var snön; ulvar tjöto, björnar ramade
— ibland tätt invid mig. Men mig hände intet
ont. Lappens kåta var min förnämsta bönesal,
hans mat min bästa föda. Jag for efter vägarna
och vigde dem till ro, vilkas plats var utmärkt
med ett kors. Jag döpte med kniven lyft över
mig, och jag tog hustru ur samma stam, efter
ingen annan kvinna skulle kunnat följa mig.
Så kom Guds belöning för god vilja. Han hade
sett, att vi hade kärleken, och att, vi bredvid
synden även buro Honom i hjärtat. Vi fingo
lov att bygga oss ett hus, där vi kunde samlas.
Minns ni, vänner, som vänta mig därborta i nya
kyrkan, hur vi byggde det huset, och hur ni
sedan flockades kring det, till dess vår vackra
kyrkby var färdig? Minns ni, huru vi drogo
ut i G uds egen skog och valde det kraftigaste,
det skönaste, det felfriaste virke som fanns på rot?
Minns ni hur vi togo oss fram, där varken häst
eller ren hade fäste? Och vi bådo och vi sjöngo,
och jag döpte varenda stock i Guds, Faderns
och Sonens namn, döpte dem i kärlek — och i
fruktan.
Föga visste vi om konst, men till G uds bygge
11. — En luppbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
