Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Det låg sabbatsvila och ro över hela gården,
och med luften kom klang från manande kyrkklockor.
Så öppnades dörren, och ett ängsligt kvinnoansikte tittade in. Ung var hon inte längre,
äldsta dottern, men av finare ras än fadern och
med en viss stadsprägel.
— Far, far, sade hon ivrigt, nu ringer det
samman!
Gammel prästen vände sig om. De 80 åren
syntes föga i det ögonblicket. Över själva skrynk-
lorna föll som ett lenande ljus, och händerna
rörde sig snabbt, när de knäppte kragen och
togo den slitna handboken från bordet.
Genom den halvöppna dörren såg man in i
köket, vid vars stockeld satt en lappkvinna på
huk och rökte pipa. Det var prästfrun, hos vilken lappblodet åter tagit ut sin rätt, när det
inte längre kokade av ungdomskärlek eller värmdes av tacksamhet. Hon var den första han omvänt av lapparna — och sedan blev det så småningom under tidens längd h o n, som omvände
honom : han satt ofta på huk bredvid henne på
stora, tjocka renhuden och stirrade i glöden eller
rökte sin korta pipa som hon; talade gjorde de
sällan — bara höllo varandra i hand.
Det hände ibland, att barnen som vuxna
skämdes för lappmodern — fadern aldrig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
