Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerberedning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
kallas j ordråtta. Den blir något mindre
än den allm. husråttan. Gör armsvida gångar
i jorden, helst nära vatten, men går även långt
bort från detta. Den är ett betydande
skadedjur därigenom att den angriper rötter på
träd, särskilt fruktträd. Dessa avgnagas så
starkt, att träden falla omkull. Mest angripas
träd av 5—15 års ålder. För vintern samlar
vattensorken ofta betydande förråd av
rotfrukter, potatis m. m. Den bekämpas genom
att i gångarna utlägga s. k. ratin eller med
bariumkarbonat förgiftat bröd. På platser,
där vattensorkar äro allmänna, kunna träd
skyddas genom plantering inom i jorden
nedgrävda cylindrar av galvaniserat stängselnät
med maskor av högst 2 cm. vidd. V. fångas i
fällor och förföljas gärna av råtthundar. En
annan art är åkersorken, M. agrestis L.,
som är ungefär av mössens storlek. Lever på
åkrar och gräsvallar, där den gör grunt
belägna gångar i jorden eller grästorven. Då snön
ligger djup kring unga träd och buskar, gnaga
de gärna på barken, ofta till obotlig skada.
Genom att bortskaffa eller nedtrampa snön
förhindras lätt sådan åverkan. Något
lämpligt medel till förhindrande av skada på åker
och vair känner man ej, och i vårt land torde
sådana skador vara sällsynta. A. T—n.
Sort. Se Art.
Sortering av skördeprodukter för
frånskiljande av det mindervärdiga är en viktig
åtgärd för att framställa bästa möjliga varor
till försäljning, till utsäde o. s. v. Det
från-sorterade användes vanligen till förbrukning
i eget hushåll, till foder o. s. v. eller till
försäljning till lägre pris. I regel ökas värdet av
den utsorterade bästa varan, vare sig till
försäljning eller till utsäde, så att det blir högre
än den osorterade blandningens. S. är en
åtgärd, som tillhör en högre ståndpunkt inom
jordbruk och trädgårdsskötsel och ännu i
allmänhet är allt för mycket försummad. Se
Flottning, Fruktodling, Potatis,
Potatissorte-ringsmaskin, Sågning, Sädessorteringsmaskin,
Utsäde.
Sorteringsbom. Se Flottning: Sorteringsverk.
Sortrenhet. Se Frökontroll, Utsäde.
Sot. Se Sotsvampar.
Sotdagg benämnes ett svart, sotliknande
hölje på blad och andra växtdelar, vilket
utgöres av det mörkbruna mycelet av en mängd
olika svampar, t. ex. arter av släktena
Clado-sporium, Capnodium, Alternaria, Dematium
m. fl. Särskilt yppigt utveckla sig
sotdaggs-svamparna i exkrementerna av bladlöss
(»honungsdagg»). De äro icke parasiter, utan leva
endast på ytan. Genom att avstänga ljuset
nedsätta de bladens assimilationsverksamhet;
skadan är dock i vårt klimat ringa, men kan
i varmare länder bli betydande. Th. Lfs.
Sothöna, Fulica air a L., är en vadare av
sumphönsens familj, till storlek som en
ordinär kyckling. Näbben är hoptryckt och spet-
sig, till färgen vitaktig, bakåt förlängd till
en likaledes vit pannplåt. Fjäderdräkten
ovan sotsvart, under gråaktig, benen grå.
Tårna försedda med breda hudflikar, som göra
fötterna lämpade för simning. S. för också en
simfågels levnadssätt bland täta insjövassar,
där hon livnär sig av varjehanda växtämnen,
vatteninsekter o. d. Sina 7—14 ljust gulgrå,
svartprickiga ä,gg lägger hon vanligen i ett
på vattnet flytande bo av torra sävstänglar.
S. förekommer talrikt i de flesta vassrika
insjöar inom Göta- och Svealand och tyckes
alltjämt sprida sig norrut. Som jaktbart
villebråd har hon ingen egentlig betydelse;
dock är köttet av yngre fåglar tämligen
användbart. En närstående art, rör hönan eller
grönfotade sumphönan (Gallinula chloropus
L.), är liksom s. svartaktig till färgen men något
mindre samt har röd och gul näbb med röd
pannplåt. Fötterna äro gröna och sakna hud- .
flikar på tårna. Hon är tämligen allmän i
södra Sverige, där hon företrädesvis träffas
i smärre sjöar och dammar, och har på senare
tid spritt sig norrut till Uppland. T. H—1.
Sotsvampar kallas en stor grupp av
parasitsvampar, som förekomma hos en mängd
olika växter (varje svampart på viss art av
värdplanta), på vilka de bilda ett i regel brunt
eller svart pulver, bestående av deras sporer,
varav namnet s. kommit. De arter, som
angripa sädesslagen, kunna göra stor -skada.
Sotsmittan följer med utsädet i jorden. Hos
flertalet sotarter sker detta så, att sporerna
sitta på ytan av utsädeskornen och gro
samtidigt med utsädet, varvid smittämnet
intränger i den groende sädesplantan; dessa arter
sägas vara groddinfekterande.
Andra sotarters sporer smitta fruktämnet vid
blomningstiden, och svampens mycelium
finnes då i kornens inre. De sägas då vara
blominfekterande. De
groddinfekterande arterna äro i regel lättare att bekämpa
än de blominfekterande. Stinkbrand
eller s t i n k s o t, Tilletia tritici (Bjerk)
Winter, som angriper vete, är den mest
omtalade och fruktade sotsvampen. De angripna
plantorna utbilda inga normala,
stärkelse-fyllda vetekorn, utan i stället små, mörka,
runda s. k. brandkorn, som innehålla ett löst
sporpulver, som luktar sillake. Om veteskörden
innehåller någon större mängd angripna
plantor, så meddelar sig lukten genom vid
tröskningen sönderslagna brandkorn åt den
tröskade varan och kan göra den osäljbar, och
säden blir inpudrad med sporer, vilka följa med
utsädet i jorden.
Stråbrand, Urocystis occulta (Wallr.)
Bab., angriper råg, men sporerna utbildas på
strå och blad. ’Angripna rågplantor bli
förkrympta, krökta eller på annat sätt
missbildade, utbilda i regel icke ax, eller ock blir detta
kärnlöst. På grund av att de sjuka
rågplantorna äro förkrympta, undandrager sig denna sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
