- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
826

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märgeljord ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

826

av den tillhörande fixertången kunna direkt
fästas i örat utan att hål först klippes. Märkena
fästas bäst i örats övre kant vid öronroten;
fästas de i örats yttre kant, kunna de lättare
lösslitas.

4. Tillfällig märkning kan ske
genom att med lämplig sax klippa nummer i
hårfällen, vilka rätt länge hålla sig synliga,
eller genom att med lätt torkande oljefärg
och schabloner anbringa märken direkt på
huden, ss. brukas vid märkning av djur för
export.

5. Höns märkas genom kring benen
fästa, breda, numrerade aluminiumringar eller
onumrerade, smala ringar, som genom olika
antal angiva numret, eller, än lämpligare genom
celluloidringar, vars olika färger beteckna 1—9,
varvid ringarna på vänster ben kan beteckna
enhet och på höger 1 o-tal. E. N—m.

Mäsk. Se Alkoholjäsning,
Brännvinsbränning, Drav.

Mässing. Se Metall.

Mässingsvatten. Se Salpetersyra.

Mätare är namnet på vissa rjärilfamiljer,
vilkas larver blott äga två par vårtfötter i
kroppens bakända. Till följd härav krökes
kroppen starkt vid gåendet. Hit hör en mängd
ekonomiskt viktiga arter, såsom frostfjäril,
krusbärsmätare, tallmätare m. fl. A. T—n.

Mätning av djur användes dels för att
bestämma djurens storlek eller vikt, dels ss.
hjälpmedel för bedömande av proportionerna
i deras yttre form. En svårighet i att få
noggranna mått ligger däri, att man för många
mått ej kan få tillräckligt bestämda punkter
för måttens tagande, varför samma mått ej
alltid erhålles, om mätningen utföres av olika
personer. De vid mätning av olika djur tagna
måtten få ej heller, då det gäller att bedöma
proportionerna, direkt jämföras, utan böra på
ett eller annat sätt uttryckas i förhållande till
djurens störlek. Man bör därför använda vissa
grundmått, till vilka de övriga reduceras. Dessa
böra först och främst kunna tagas med
tillräcklig säkerhet och även vara av betydelse
för djurets värde och tillräckligt stort, för att
övriga mått skola kunna angivas i delar därav.
För hästar är höjden över manken ett lämpligt
grundmått, för nötkreatur hellre bålens längd,
som för deras värde är av större betydelse än
höjden. Huvudets längd är däremot olämpligt
som grundmått för att bedöma de övriga
kroppsdelarnas utveckling, likaså vikten, som en del
föreslagit, då det ju från matematisk synpunkt
är oriktigt att direkt jämföra lineära mått och
kubikmått.

Mätningen utföres dels med ett
vanligt måttband eller en graderad kedja, dels
med en måttstång, försedd med tvä vinkelräta,
förskjutbara tvärarmar och graderad så, att
avståndet såväl från stångens ena ände till
en , av tvärarmarna (för höjdmått) som mellan

båda armarna (för breddmått) kan avläsas.
Mätningarna göras bäst på vänstra sidan, och
tillses, att djuret står på jämn mark och
intager en naturlig och regelrätt ställning.

De vanligaste använda måtten äro:

För hästar: höjden över
manken, som helst mätes med stångmått och över
mankens högsta punkt. Vid användning av
band- (kedje-)mått börjas vid marken och lägges
bandet (kedjan) efter frambenet över bogen till
mankens högsta punkt, men detta mått blir
beroende icke blott på hästens verkliga höjd
utan även på bredden genom revbenens större
eller mindre värvning.

Höjden över ryggen eller bakom
sadeln mätes vid mitten av näst sista
revbenet och höjden över korset på
korsets högsta punkt. Sättes höjden över
manken = 100, är (enl. Nathusius) höjden över
korset i medeltal: hos engelskt fullblod 100.2, hos
lättare halvblod 99.9 och hos ardenner 102.8.

Bröstets djup är skillnaden mellan
höjden över manken och avståndet från
bröstbenet till marken strax bakom frambenen
och utgör (enl. Nathusius) i procent av
höjden:


Hingst
Sto

Hos fullblod . . .
4<5.5
48.2

» ostpreussare .
47-5
48.0

» hannoveranare
47-3
48.9

» oldenburgare
47-i
48.8

» ardenneT . .
48.9
51.1

» shire ....
49.1
50.6

Bålens längd mätes från bogleden till
bärbens-knölen och utgör i procent av
höjden:


Hingst
Sto

[os fullblod . . .
IOI.5
100.1

» ostpreussare .
IOI
IOI.2

» hannoveranare
100.5
100.2

> oldenburgare
i°3-3
104.6

» ardenner . .
106.2
107.3

» shire ....
105.0
ICO.4

Bröstbredden mätes vid bakre
skulderbladsvinkeln och utgör i procent av
höjden:


Hingst
Sto

Hos fullblod . . .
26.5
25.0 26.7

» ostpreussare .
27.4

» hannoveranare
28.3
26.2

» oldenburgare
29.7
28.4

» ardenner . .
33-4
31-5

» shire ....
37-4
30-5

Bröstets bredd är således i allmänhet större
hos hingstar men dess djup större hos ston.

Bröstomfånget mätes med
måttband på samma ställe som bredden och utgör
i procent av höjden:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0836.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free