Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkmil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79i
därefter med fart och utan uppehåll, så att
mjölkningen utföres på så kort tid som möjligt.
Ju oftare mjölkningen återkommer, desto mer
mjölk erhålles, men av praktiska skäl mjölkas
högst 3 gånger om dagen, dock blott de
högstmjölkande, de övriga 2 gånger. Stegringen i
arbetskostnaden har gjort, att man
mångenstädes inskränkt mjölkningen 3 gånger till de
nykalvade kor, som nödvändigt behöva det,
och vid försök har härigenom orsakats en
nedgång i mjölkmängden av 0.3 och 1.6 kg. vid 12
och 20 kg. daglig mjölkmängd men ingen
ändring i fetthalten. Mj ölkningarna böra vara
så jämnt som möjligt fördelade på dygnet.
Om maskinmjölkning se Mjölkningsmaskin.
Mjölkningsmaskin. Problemet att vid
mjölkning ersätta handarbete med maskinarbete
har man sökt lösa på två olika vägar: dels att
med efterliknande av kalvens diande suga ut
mjölken ur juvret, dels att, som vid
handmjölk-ning, pressa ut mjölken ur spenarna. På
1880-talet konstruerade skottarna Nicholson
och Gray en m., kallad T h i s 11 e, efter
sugprincipen på så sätt, att ett till styrkan
intermittent vacuum alstrades av en luftpump
och leddes till ett hermetiskt slutet mjölkkärl,
som stod på golvet bredvid kon. Från
mjölkkärlet fortleddes luftförtunningen genom
gummislangar till spenarna, vilka således utsattes
för växelvis starkare och svagare sugning.
Mj ölkningsmaskin.
Även skotten Murchlands något senare
konstruerade m. verkade på samma sätt.
Ganska snart visade sig, att juver och spenar
genom den ständiga sugningen blevo blodfyllda,
hårda och sjukligt förändrade; Först sedan
skottarna Lawrence & Kennedy i
början av 1890-talet konstruerat sin
pulsator i förening med spenarna omgivande
spenkoppar, bestående av ett metallrör,
och i dessa fästa, spenarna omslutande
gummihylsor, spengummi, blev
vakuummaskinen praktiskt användbar. Pulsatorn är en
apparat, vilken, driven av vakuum, frambringar
ömsevis luftförtunning och atmosfäriskt
lufttryck mellan spenkoppen och spengummit.
Verkan härav är, att spengummit växelvis
utvidgas och sammantryckes kring spenen.
Gummits sammanfallande kring spenen kan
ej utpressa mjölken men gör, att
blodströmmen blir normal från spenen, så att denna ej
blir utsatt för en skadlig blodöverfyllnad.
Systemet med mekaniskt utpressande av
mjölken, ss. vid handmjölkning, s. k.
tryckmaskiner, kräver mer invecklade
anordningar dels för kraftens fördelande från en
gemensam kraftkälla till de särskilda
mjölkningsmaskinerna, dels för att giva de organ,
som bearbeta spenarna, en riktig rörelse, som
åstadkommer den avsedda verkan, och för att
möjliggöra, att dessa organ lätt kunna inställas
för alla olika spenlägen och juverformer. Detta
system tillämpades vid G. De Lavals
på 1890-talet konstruerade 1 a k t a t o r, vid
vilken kraften utväxlades från en ovan korna
anbragt roterande axel medelst spiralaxlar till
mjölkningsmaskinen. Denna var upphängd
under kon och utövade tryck på spenarna med
tangentliknande organ.
F. & B. Ljungströms m.} som i
början av 1900-talet vann någon spridning i
Sverige, var också en tryckmaskin, till vilken
kraften utväxlades från en över korna löpande,
fram- och återgående ledning genom
pressvatten till mjölkningsorganen. I.
Lindström använde i maskinen Omega
(tryckluft) och G. Dahlén pressluft som
kraftöverföringsmedel .
Tryckmaskinerna måste dock vika för
vakuummaskinerna, mest därför att de förra voro
mer utsatta för slitning och voro svårare att väl
anpassa till växlande juver- och spenformer
än de senare. En av de mest framträdande
svårigheterna med sugmaskinerna var, att i
praktiken hålla dem rena och bakteriefria, i
synnerhet i de mer än meterlånga
gummislangar, som leda mjölken från spenarna till det
på golvet stående mjölkkärlet. Denna senare
olägenhet undanröjdes först genom I.
Lindströms m. Omega (sug), som upphänges
under kon, varigenom det blev möjligt att
leda mjölken från spenarna till mjölkkärlet
genom korta, raka rör av celluloid, vilka lätt
effektivt rengöras. Uppslaget följdes av de
svenska maskinerna Manus III och C
o-m o r, hos vilka båda mjölken ledes till det
ävenledes under kon upphängda mjölkkärlet
genom en förening av korta gummislangar och
ett kort celluloidrör. Svårigheten att få
mjölkningen utförd för hand har givit
mjölkningsmaskinerna alltmer ökad användning, och
samtidigt hava konstruktionerna alltmer
fullkomnats med hänsyn såväl till mekaniska
anordningar som till hygienisk beskaffenhet.
Vetenskapliga undersökningar och officiellt
kontrollerade praktiska provningar i Amerika
och Europa ha visat, att maskinmjölkning fullt
kan ersätta handmjölkning utan att medföra
varken men för kornas hälsa, en minskad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
