Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkbakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7U
en mängd vita blodkroppar, leukocyter, vilka
däremot blott sparsamt förekomma i normal
mjölk. Från körtelblåsorna ledes mjölken
genom mjölkkanalerna ned i mjölkkammaren
(mjölkcisternen), som genom spenkanalerna
har avlopp till spenarnes mynning (se Juver).
Tillströmningen från mjölkkanalerna till
mjölkkammaren påverkas av de blodådror (vener),
som i riklig mängd finnas i nedre delen av
juvrets och i spenarnas väggar. Då dessa
ådror äro blodfyllda, sammanpressa de
spen-kammaren, så att mjölkens nedströmning i
spenkanalen hindras. Vid den behagliga,
retning av nerverna, som diandet eller en milt
utförd mjölkning medför, tömmas dessa vener,
varigenom tillträdet till mjölkkammaren och
spenarna öppnas och »kon släpper mjölken»;
då åter kon till följd av hård behandling eller
skrämsel »håller mjölken», är detta en följd
av att venerna åter blodfyllts. Härav inses
vikten av att mjölkningen sker så, att kon
känner behag därvid. Att mjölkmängden
och mjölkens fetthalt ökas vid ofta
återkommande mjölkning, anses bero därpå, att
av-söndringen av mjölk och särskilt av fett
hämmas, då mjölkkanalerna och mjölkkamrarna,
som rymma blott en mindre del av den mjölk
kon kan lämna i ett mål, äro fyllda, men
däremot stegras under mjölkningen, särdeles då
denna utföres så, att djuret finner behag däri.
Mjölken skulle således till stor del bildas under
själva mjölkningen.
Mjölkavsöndringsperiod, 1 a
k-tationsperiod. Mjölkavsöndringen är
enligt naturens ordning periodisk, börjande vid
förlossningen och fortgående under så lång
tid, att ungen vid dess upphörande kan föda
sig av samma näringsmedel som modern.
Stoets m. fortsätter i 5—g, kons i 8—11,
tackans och getens i 4—4 1/2 och suggans omkring
1 1/2 månader. Genom mjölkning samt riklig
och lämplig fodring kan perioden förlängas,
och det är ej ovanligt, att kor »mjölka mjölk i
mjölk». Detta tager dock hårt på kons krafter
och nedsätter gärna mjölkmängden under
nästa mjölkningsperiod. Likaså händer, att
kor, som ej blivit dräktiga, mjölka oavbrutet
t. o. m. i över 2 år. Om en ko ej av sig själv
avsinar 3 eller åtminstone 2 månader före
nästa kalvning, bör hennes sinläggning
framkallas genom minskning av utfodringen,
särskilt med saftigt foder och andra mjölkdrivande
(se d. o.) fodermedel samt genom längre
mellantid mellan mjölkningarna och mindre
fullständig urmjölkning.
Mjölkbakterier. Vid sin bildning i juvrets
körtelblåsor är mjölken bakteriefri, men i
juvrets grövre gångar och kammare tillkomma
bakterier, som inträngt utifrån genom
spen-kanalerna. Även vid den noggrannaste
renlighet vid mjölkningen innehåller därför
mjölken vid sin framkomst ur spenarna alltid bak-
terier, dock vanligen blott i ringa mängd,
emedan juvrets likasom kroppens övriga
vävnader innehålla bakteriedödande ämnen. Dessa
redan i juvret förekommande »normala mj».,
som äro dels kocker, dels kortstavar, äro i regel
utan inverkan på mjölken och f. ö. alldeles
oskadliga, men även sjukdomsalstrande
bakterier kunna förekomma där, bland vilka främst
märkas tuberkulos- och
juverinflammationsbakterier. I och med att mjölken utkommer ur
spenen, blir den alltid m. 1. m. starkt infekterad
av bakterier från kons kropp, från den
mjölkande, från mjölkningskärlen samt från luften.
Bakteriehalten i mjölken växlar dock i hög
grad med den renlighet, som råder i ladugården
och som iakttages vid mjölkningen och mjölkens
behandling. Antalet kan sålunda växla mellan
några få tusen upptill flera hundra tusen och
är vanligen några tiotusental per cm3 mjölk
omedelbart efter mjölkningen. Då graden av
mjölkens infektion är av betydelse för mjölkens
hållbarhet och därav beredda produkters
beskaffenhet, ligger den största vikt på att
noggrann renlighet iakttages vid mjölkningen
(se d. o.). Om mjölken strax efter mjölkningen
hålles ren och skyddad för fortsatt infektion,
avtager antalet bakterier i mjölken under de
första timmarna, beroende på den friska
mjölkens egenskap att döda mikroorganismer
(baktericid verkan), men vid bristande
avkylning ökas antalet hastigt och visa sig av dem
föranledda förändringar i mjölkens
beskaffenhet genom mjölkens surning och koagulering
samt ibland även genom uppkomsten av illa
luktande och smakande ämnen, som förorsaka
fel på mjölk och smör samt vid ystningen
(se Mjölk, Smör, Ost).
Bakterieflorans
sammansättning påverkas av foder- och strömediens art,
renhållningens stränghet och i synnerhet av i
vilken mån gödseldelar, med i dem förefintliga
tarmbakterier, inkomma i mjölken, samt av
det vattens beskaffenhet, varmed mjölkkärlen
rengjorts. De genom infektion utanför juvret
tillkomna bakterierna pläga sammanföras i
följande grupper på grund av de
sönderdelningsprodukter de framkalla.
Förruttnelsebakterier kallas
sådana, som sönderdela äggviteämnen under
bildande av illaluktande ämnen. Hit höra de
s. k. proteusbakterierna, den anaeroba Bac.
putrificus, varjämte även till denna grupp
pläga räknas de huvudsakligen från fodret
härrörande hö- och potatisbakterierna (se
Höbakterier), vilka bilda mot hetta mycket
motståndskraftiga sporer (se Bakterier), som
försvåra en fullständig sterilisering av mjölk,
samt, då de nå en stark utveckling, giva mjölken
en besk smak. Hit räknas även de allmänt i
jord och vatten förekommande fluorescerande
bakterier (Bad. fluorescens), som inleda
äggviteämnenas sönderdelning genom att spjälka
dem i peptoner och även för sönderdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
