Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mahonia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
lande med förstoppning med mörk träck i med
slem överdragna bollar, lindriga koliksymtom,
mattighet och i svårare fall feber. Orsaken
är vanligen fel i utfodringen, ss. för hastiga
ombyten, överfodring, hårdsmälta eller
skämda fodermedel, ansträngande arbete för snart
efter fodringen m. m., men även ofta
förkylning genom kallt väder, fruset foder eller
iskall dryck. Vanligen går sjukdomen över på
några dagar till en vecka men blir, vid
försummad behandling eller om orsakerna
fortfara, lätt kronisk och visar sig då även genom
stark avmagring, uppdragen buk, stripig,
glanslös hårrem samt slöhet eller mattighet. —
Behandling: först ordnas utfodringen,
helst med svält de första dagarna och sedan
lättsmält foder i små portioner. Som
läkemedel gives, a) för häst: ett pulver av aloe
2.5 g., rabarberrot 5 g., natriumbikarbonat
15 g-> 2 ggr- dagligen under en veckas tid, och
vid mera långvariga fall därefter
karlsbader-salt (konstgjort) 2 matskedar i dricksvattnet
var morgon under 3—4 veckor; b) för
nötkreatur användes i början helst kräksalt
i små doser för att befrämja idisslingen samt
saltsyra jämte vissa magstärkande medel
(ss. gentiana och kalmusrot, kummin, fänkål)
i förening med karlsbadersalt (jfr
Mångfålle-torka); c) för svin och hund gives helst
i början ett kräkmedel, ss. apomorfin
(sub-kutant), prustrot, kräkrot och därefter som
tarmdesinficierande medel kalomel (för svin
0.5—2 g., för hund 3—-10 cg.) samt för att
förbättra matsmältningen sammansatt
gentianainfusion tillsammans med lika delar bitter alkalisk
infusion eller alkalisk rabarberinfusion, te- eller
matskeds vis 2—3 ggr. dagligen. E. N—m.
Mahonia. Se Berberis.
Majbagge. Se Ollonborre.
Maj körs, en sötkörsbären närstående hybrid.
Majs, Zea mays L., ett från Amerikas varma
delar härstammande stråsädesslag, vilket ej är
känt i vilt tillstånd. M. var i allmän odling
i såväl norra som södra Amerika vid
européernas ankomst till Nya världen och infördes till
Europa kort därefter samt odlas numera i
alla världsdelars varma och varmt tempererade
områden med ungefär samma nordgräns som
vinet. I avseende på jordvidd överträffas m.
med omkring 56 millioner hektar blott av vete,
som odlas på omkring 110 millioner hektar,
och är i avseende på världsskördens storlek
ungefär jämnställd med detta med omkring
100 millioner ton. I största mängd odlas den
i Förenta staterna, vars skörd i medeltal från
45 millioner hektar uppgår till 70 millioner ton.
I andra rummet hava Argentina och Ungern
kommit med i medeltal omkring 3 millioner
hektar och 5 millioner ton. I Europa odlas
m. för övrigt i något större omfattning blott
i Rumänien, Sydryssland och Lombardiet.
Som grönfoder odlas den i mindre skala ända
upp i Nordtyskland och Skåne.
M. tillhör gräsens naturliga familj men
skiljer sig från flertalet hithörande växter genom
sin storvuxenhet, vanligen inemot 2 m. höjd,
sitt grova, märgfyllda strå samt enkönade
blommor, som sitta, hanblommorna i en yvig
vippa i stjälkens topp och honblommorna i
tjocka ax (kolvar) i blad vecken. Kornen, som
sitta tätt packade i kolvarna, äro stora,
1,000-kornvikt 100—400 g., med den yttre
ytan vanligen rundad och sidorna plattade
mot närsittande korn. Deras färg är vanligen
gul, men även vita, bruna, blå eller brokiga
sorter finnas.
Sorter. I Amerika odlas företrädesvis
s. k. hästtand-m. var. dentiformis,
storvuxen, med stora tätt packade och därför
4-kantigt sammantryckta korn, vars utåtvända
spets har en fördjupning påminnande om
kronan på en hästtand. Denna sent mognande
sort är den till grönfoder mest använda.
Storkornig m., var. vulgaris, innefattar
låga-medelhöga sorter med smärre kolvar och
utåt runda korn. Hit höra tidiga sorter, som
odlas mot majsens nordgräns, ss. i Ungern,
Italien och Sydtyskland. Småkornig,
pärl-, höns- m., var. microsperma,
små-vuxna sorter med talrika, små, täta kolvar
med små, rundspetsade korn.
Odling. M. går bäst på något lätt jord
och passar hos oss vid odling till grönfoder blott
på varm, starkt gödslad jord i lä för hårda
vindar. Gödslas företrädesvis med brunnen
kreatursgödsel, gödselvatten och annan
kväverik gödsel. Utsädet, som hos oss måste hämtas
från utlandet, bör provas på sin grobarhet,
ty denna är ofta låg. Sås först sedan
jordvärmen uppgått till omkring 90 C; vid lägre
värmegrader gror den dåligt och lämnar tvinande
plantor. Radsås med 30—50 cm. radavstånd
eller i rutor med 30 cm. avstånd och 2—3 frön
i varje kors. Myllas 5 cm. djupt.
Utsädesmängd 100—200, vid rutsådd t. o. m. blott
50 kg. per hektar. Handhackas samt kupas
gärna för att giva plantorna stadigare fäste.
Skördemängd av grönfoder 30—60 ton per
hektar.
Fodervärde. M. användes i oförarbetat
skick i"stor utsträckning som foder. Införseln
därav har vissa år uppnått ända till 100,000
ton. M. är genom sin höga halt av fett och
kolhydrat (se nedan) samt sin höga smältbarhet
ett utmärkt foder, särskilt för svin och hästar,
under det att den blott medelmåttigt höga
äggvitehalten icke giver den något företräde
framför annan fodersäd åt mjölk- och ungdjur.
I främsta rummet användes m. vid svingödning
(se Svinskötsel), men mindre för hästar, vilka
den anses giva mindre energi än havre. M.
kan vid ensidig användning av densamma i
utfodringen hava ogynnsam inverkan på djurens
utveckling; den gynnar övervägande bildning
av fettvävnad, under det att tillväxten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
