Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kreatursgödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
varit så stor, att procenthalterna trots
gödselmassans minskning förblivit ungefär lika med
i färsk gödsel. Förlusten av kväve, som är det
ekonomiskt viktigaste, plägar vid vanlig
förvaring under 3 månader uppgå till 15—20 %
men kan, då gödseln ligger lös utsatt för väder
och vind, stiga till 30—40 %, och å andra
sidan genom sammanpackning och hindrande
av urlakning inskränkas till några få procent.
Kvävet kan i en väl skött gödsel till 1/3 av
sin hela mängd finnas i form av ammoniak,
under det att en vanskött gödsel plägar
innehålla en långt mindre del av kvävet i denna
form.
Gödselvården, som sålunda är av den
största betydelse, bör hava till uppgift:
1. att hindra bortrinning av urin och
gödselvatten;
2. att hindra gödselns urlakning och
gödselvattnets utspädning; samt
3. att leda sönderdelningen i gödseln så, att
kväveförlust så mycket som möjligt undvikes
och gödselns innehåll av växtnäring överföres
i upptagbar form. Gödseln bör sönderdelas
(brinna) vid lufttillträde, men detta bör vara
måttligt, vilket vinnes genom att gödseln väl
sammanpackas, och dessutom bör gödseln
täckas med ämnen, som hindra bildad
ammoniak att förflyktigas.
Kvävets bevarande främjas genom
följande åtgärder:
1. Kreatursstallarna böra förses med täta
golv (se Stallbyggnad).
2. Den fallande spillningen bör upptagas
i så rikligt strö av lämplig beskaffenhet, att all
vätska kvarhålles, eller ock bör urinen direkt
bortledas genom slutna ledningar till väl täckt
behållare (se Gödselvatten).
3. Gödselns häftiga brinning bör hindras
genom sammanpackning och blandning med
torvströ (dy, torv m. m.), och om halm eller
annat strö. som ej har denna verkan, användes,
bör gödseln så fort som möjligt och helst 2
gånger dagligen utföras till gödselstaden. Om
gödseln får kvarligga under djuren (se Fårhus,
Ladugård), så bör tillses, att den blir jämnt
utbredd och blandad med strö, så att den bildar
en torr bädd, samt jämnt sammanpackad; den
kan därigenom skyddas för häftig brinning
och väl bibehålla sitt innehåll av växtnäring.
Om användning av inströmedel se d. o. Vid
utförandet i gödselstaden (se d. o.) bör den fasta
gödseln genast väl sammanpackas. Härvid
böra de olika gödselslagen blandas jämnt och
gödseln ej utbredas över en större yta utan
gödselstacken på varje särskild del uppläggas
till full höjd, innan utläggningen utbredes
vidare. En långsam, jämn brinning befordras genom
att gödseln skyddas för solsken och vind, så
att den håller sig jämnt fuktig, vilket lättast
vinnes vid dess förvaring i gödselhus; i brist
därav bör den omgivas av en mur, mot vilken
den packas (se Gödselstad).
4. övertäckning med ett lager av torv, mull
eller i brist därpå annan jord, är även ägnad
att befordra en jämn brinning och hindrar
kväveförlust även därigenom, att jorden
kvarhåller frigjord ammoniak. Jordbetäckningen
inskränker förmultningen av en förut väl
packad gödselmassa och kan i det närmaste
förekomma kväveförlusten.
För att hindra gödselns uttorkning och därav
förorsakad häftig och ojämn brinning och på
samma gång undvika gödselvattnets utkörning
och spridning har brukats att fukta
gödselstaden med gödselvatten. Det har emellertid
påvisats, att den nedsjunkande vätskan
indrager luft efter sig i gödselmassan samt för
med sig i den för luften utsatta ytan bildad
salpeter till de djupare lagren, där den
förstöres av anaeroba denitrificerande bakterier
(se Salpeterbildning). Gödselvattnets
uppump-ning över gödselstacken bör därför undvikas och
en tillräcklig fuktighet vidmakthållas genom
användning av tillräckligt fuktighetshållande
strö (helst torvströ) samt gödselstackens
jordtäckning och förvaring i hus; genom de senare
åtgärderna kan gödseln hållas lagom fuktig,
även om urinen avletts och uppsamlats särskilt.
(Se Gödselvatten.)
Särskiljande av urinen har både
fördelar och olägenheter. Genom detsamma kan
urinens kväve säkrare skyddas mot förlust
genom denitrifikation och, om betryggande
anordningar vidtagas, ammoniakavdunstning,
men det medför ökad kostnad för
gödselvattenbrunn, ökat arbete med gödselvattnets
utkörande och spridning samt nödvändigheten
att använda gödselvattnet, när brunnen blivit
full, även om det är brått med andra arbeten
och ej fullt lämpligt tillfälle till gödselvattnets
användning finnes. Där gödseln skötts väl,
torde kväveförlusten ej behöva bliva större
vid upptagandet av urinen i den ströblandade
fasta spillningen.
Användning av k. Samma
grundsatser, som böra gälla för gödselns vård i stall
och gödselstad, böra även följas vid dess
behandling på fältet, d. v. s. dess jämna brinning
bör befordras i skydd mot utlakning och mot
den fria luftens tillträde och andra
omständigheter, som föranleda förlust av kväve. Dessa
önskemål tillgodoses rätt väl, om gödseln
ned-myllas färsk, så att brinningen helt eller till
större delen får ske i jorden. Det täckande
jordlagret bibehåller den för en jämn
sönderdelning gynnsamma fuktigheten och inskränker
lufttillträdet, så att ammoniakj äsningen blir
mindre häftig men förmultningen ej motverkas
och den bildade ammoniaken kvarhålles i
jorden. Kreatursgödselns gynnsamma inverkan
på jordens fysikaliska tillstånd och bakterieliv
befordras även genom brinningen, men en
halmig gödsel gör dock jorden alltför lucker
och uttorkande samt kan även i påtaglig grad
minska gödselns kväveverkan, beroende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
