Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hundkäx ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
samt den mer storvuxna Schillerstövaren, som
är något större, mer rödbrun i färgen och
utan andra vita tecken än möjligen en vit
fläck i bringan.
Stövarens uppgift är att uppspåra och från
dess daglega uppstöta samt därefter under skall
förfölja villebrådet, medan jägaren ställer sig
i håll, där han förmodar, att drevet skall gå
fram. Med stövare jagas företrädesvis hare och
räv, stundom även rådjur. Jakten företages
helst vid lugnt och blitt, ej för torrt väder, om
vintern vid ’pärsnö, då det är lätt för jägaren
att hjälpe Hundarna till rätta, då de förlora
spåret. En god stövare bör kunna driva räv
eller rådjur oavbrutet i flera timmar. Gäller
det åter att följa en hare under hans ständiga
buktande och avsprång, brukar även den
säkraste hund allt emellanåt förlora spåret.
Huvudsaken är, att han utan att tröttna gång på
gång åter tager upp villebrådet. En del
stövare låta även använda sig att »skälla trä»
på skogsfågel, om än sällan med sådan färdighet
som spetshunden.
3. Fågel- eller rapphönshundar
förekomma hos oss allmänt i två huvudraser,
båda av engelskt ursprung, näml. p o i n t e r,
som är korthårig och vanligen vit med bruna,
gula eller svarta fläckar, samt s e 11 e r, som
är långhårig och förekommer i tre olika
färgvarieteter: vit med svarta eller bruna fläckar
och tecken (engelsk s.), ljust rödbrun (irländsk
s.) samt svart med gulbruna tecken
(Gordonsetter). Mindre vanlig är den tyska
fågelhunden eller V o r s t e h-h., av vilken finnas
en korthårig, en strävhårig och en långhårig
form. Fågelhunden användes till jakt på
sådana fåglar, som vid fara trycka sig på marken.
.Hit höra rapphöns, tjäder, orre, fasan,
morkulla och beckasiner samt under vissa förhål-
. landen änder. Ledd av sitt skarpa väderkorn
.uppsöker hunden de tryckande fåglarna och
blir, då han funnit dem, stående orörlig. Härav
begagnar sig jägaren för att närma sig tätt
inpå villebrådet och skjuta detta i flykten,
då det tager till vingarna. För att bliva duglig
till jakt måste hunden undergå en långvarig
(och ganska omständlig dressyr. Av en fullgod
fågelhund fordras bl. a., att han har ett raskt
och energiskt sök, att han står säkert för
tryckande fågel och icke annat än i rena
undantagsfall skrämmer upp fågel utan att först
stå för den, samt att han icke »rusar i skott»,
d. v. s. så snart jägaren skjutit springer efter
det bortflygande villebrådet.
4. Taxen, utmärkt genom abnormt korta
ben och långsträckt kroppsform. De hos oss
vanligaste taxarna tillhöra den s. k. tyska rasen,
med krökta framben, och kunna vara kort-,
sträv- eller långhåriga. Färgen är merendels
svart med gulbruna tecken, stundom gul- eller
jödbrun eller ljusgrå med mörka fläckar.
Taxen begagnas vid jakt egentligen för att
{utdriva räv och grävling ur deras gryt, var-
av benämningarna grythund och
grävsvins-hund. Somliga taxar, i synnerhet mer
storväxta, med raka ben, s. k. franska taxar, kunna
även med fördel användas som drivande
hundar vid har-, räv- eller rådjursjakt på smärre
marker.
Vård. Jakthundar, som få vana att på
egen hand löpa ute i mark och skog, bliva ofta
mycket farliga för villebrådet, och jaktlagens
§ 19 innehåller stränga bestämmelser
beträffande dylika okynneshundar, se
Jaktlagstiftning. Åtminstone stövare böra helst hållas
kopplade eller instängda i hundgård. För att
den kopplade hunden må få så stor rörelsefrihet
som möjligt, fästes kopplet fritt löpande utefter
en vågrät stång eller ståltrådslina. I
hundgården och kojan hålles väl rent, varjämte hunden
alltid bör ha tillgång till friskt vatten. Vuxna
hundar utfodras minst 2 gånger om dagen,
valpar oftare. Födan bör huvudsakligen
utgöras av gröt, kokt på groft råg-, havre- eller
kornmjöl. Till omväxling gives då och då
groft bröd och mjölk samt kallt nötkött eller
rått hästkött. Starkt kryddade matrester
eller het mat eller dryck få icke bjudas hunden.
Med tikar bör icke jagas under de 14 dagarna
närmast före och efter valpningen. T. H—1.
Litt.: J. A. Ekelund. Hundvännen, hundens
historia, hundraser, hundens vård och skötsel.
Stockh. 2:a uppl. 1921.
Hundkäx, Hundloka, Anthriscus
(Chœ-rophyllum) silvestris Hoffm. en storvuxen,
flerårig, flockblomstrig ört (umbellat), med flera
gånger pardelade blad, utan allmänt men med
enskilt svepe samt släta, jämnbreda, svartbruna
delfrukter. Växer allmänt i ängar och lundar
i hela landet. Ätes ej gärna av kreaturen och
kan därför betraktas som ogräs.
Hundredweight (cwt) = 112 eng. skålpund
= 50.8 kg. Se Mätt.
Hundrova, Bryonia alba L., en flerårig
högvuxen, saftig klängväxt, av gurkväxternas
familj, Cncurbitaceœ, med rundat hjärtlika,
5-flikiga blad, gulgröna han- och honblommor
på samma stånd samt svarta bär. En
närstående art, B. dioica L.; är lik den vanliga h.
men har röda bär. Odlades förr mer än nu
som klängväxt kring förstugukvistar, och
påträffas stundom förvildad. Misstänkt som
giftig. Odlas huvudsakligen på grund av sin
hastiga tillväxt. Förökar sig genom avfallna
bär.
Hundrättika. Se Ryssgubbe.
Hundäxing, Dactylis glomerata L., ett över
hela landet upp till mellersta Norrland
vildväxande mångårigt gräs, som på senare tid
börjat odlas i vallar, i Sverige företrädesvis
i landets södra delar, men i mellersta och övre
Norrland är osäkert. Från rotstocken utskjuta
talrika skott, som kräva 2—3 år för sin
utbildning, innan de utskjuta blombärande strå,
varför gräset, som icke utvecklar utlöpare, har
benägenhet att bilda en bladrik tuva. Blad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
